Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - ILL ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ondskefull, okynnig; som gör illa, skada. Vb.,
mp. lll-gjorsam, id. ”De illgjorsama gjóttan”,
de okynniga getterna. Hs. (Db.). Ill-gärdig,
id. ”I. ko”. Gstr. Fn. illgördasamr.
Ill-harmeli(g)t, adv. mycket, högligen.
”Illharmelit ful, rolit, vakker”. Ög.
Ill-here (pl. -rar), m. 1) barn bortbytt af
trollen, byting; 2) litet, vanskapligt, elakt barn.
Illheringe, m. id.; 3) tjufpojke. Sm.,kl.
Ill-hógad, adj. 1) orolig. Hs.; 2) som har
ondt i hogen; 3) som ej har hog, lust till. Vb.
Ill-hugga, v. a. 1 förskräcka, skrämma från
ett företag (genom förespeglade mödor och
besvär). Hs. (Db.). Jfr n. illhugast, illhågås,
ängslas, vara orolig.
Ill-hugga, adj. indecl. skrämd, rädd; som
har ondt i hogen. Hs.(Db.). N. illhuga, ängslig,
orolig.
Ill-hviande, n. gällt rop, gallskrik. Hl.
(Ljungby). S. hvija.
Ill-häkjen, s. häken.
Ill-hälig, adj. mycket härdig, som tål väl
vid. Hs.
IL-hälning, f. yttersta nöd. ”Kómma te
ilhälninga". Hs. (Db., Bj.).
Ill-hära, f. ondskorf (tinea capitis). Ög.,sm.
S. har.
Ill-kjipplig, adj. bedröflig, ryslig. Hj.
Ill-marig, adj. bakslug, illistig, krånglig.
Nästan allm. I några landskaper illmarug,
inmarig, inmarisk. Jfr fsv. mær, adj. ryktbar.
Ill-mark, f. oländig, stenig och mager mark.
Sm. (Vestbo),vg.
Ill-marughet, f. illistighet. Dl. (Elfd.).
Ill-módd, adj. förskräckt, illa till mods. Nk.
Ill-mutt, m. illska, elakt sinne, okynne,
motsträfvighet; säges a) både om elaka
menniskor och djur; b) äfven om elaka sårnader, som
med svårighet läkas och ofta återkomma. ”I
såret sitter illmutt”. Fl.(Ingo,Karis,Pojo m. fl.).
Ill-märke, n. nosmask; en sjukdom hos
hästar. Vg. S. mark, m. mask.
Illor, f. pl. ovänskap, hämndfullhet. Fl.
(Nl.).
Ill-paraktig, adj. illistig, illparig. Vg.
Ill-pass (def. -e), n. knep. Hs. (Db.).
Ill-piskad, adj. ohjelpligt ondskefull; om en
menniska. som straff och varningar oaktadt,
fortsätter i sin ondska. Hs. (Bj.).
Ill-plikktug, adj. illistig. Norrl.
Ill-rot el. ilrot, f. qvickrot: Triticum
repens. Nk. Wahlb., Fl. Sv.
Ill-råkk, adj. bakslug, falsk. Dl. (Elfd.).
Ill-sinnä, adj. illa sinnad. Vb.
Illskas, v. d. 1 vredgas. Fl. (Nerpes och
Replot). Fn., n. illskast, id.
Illske-sinnter, adj. elak, illsken. Nk.——sk.
Ilsknas, v. d. 1 blifva illsken. Sm. m. fl.
Ill-skórv, m. skorf: tinea capitis. Sm.
Ill-skriva (ipf. -skrev), v. n. skrifva ganska
illa. Sm.
Ill-slindig, adj. bakslug. Sdm.
Ill-snediger, illsnidig, illsnedi, adj. illistig.
Nk.,ög.,sm. Ill-snidu, a) id.; b) som gör
nidingsverk i löndom. Vb.
Ill-snedighet, f. illslughet. Sm.
Ill-snikktug el. ill-snikkti, adj. a) eg. som
med knif eller yxa hemligen förstör eller
skadar något, som tillhör en annan; b) som gör
andra förfång, spratt. Vb. S. snikk.
Ill-snyro, f. öfverdådig, sjelfsvåldig flicka.
”Honje ill snyron val ti et spitakel i kapele”´.
Fl.(Qv.).
Ill-stor, adj. mycket stor. Sm.(Vestbo).
Ill-stä(d)sse, adj. indecl. istadig; om hästar
som stå envist stilla, så att de ej kunna fås ur
stället. ”Hästen är illstässe”. Deraf
illstädsevana, f. en sådan ovana. Hl.
Ill-svinn, adj. högst angelägen; orolig,
bekymrad för något, Vl. Fn. svinnr, klok; n.
svinn, försigtig.
Ill-sätt, adj. orolig. Dl.(Elfd.).
Ill-trivas (ipf. -vdes), v. d. vantrifvas. Hj.
Ill-tyg, n. 1) odjur. Vg.; 2) elakt följe, pack.
Nk.; 3) djefvulskap, spökeri. Sm.; 4) skräp,
bråte. Vg.
Ill-tykkji (uttal, illtyttji), n. misstycke. Fl.
Ill-tykkt, adj. ledsen. Fl.(Nl.).
Ill-tyske, n. 1) möss, råttor; 2) spöke. Sm.
Ill-tägas, v. d. 1 vara bekymrad öfver sin
bortovaro och längta hem; hafva onda
aningar. Mp.
Ill-tega 1, f. orolig längtan, aningar som
beboda mötande besvär. Hs. (Db., Bj.).
Ill-tega 2, adj. indecl. full af oroliga aningar;
ängslig. Hs.(Db.).
Ill-var, adj. som är på sin vakt, anar fara;
försigtig och misstänksam, anande försåt. ”Han
ä så illvar; dä går inte an te kóm åt’n”; säges
både om menniskor och djur. Hs.,mp. S. var 1.
Ill-veder, n. oväder, regn och storm. Fl.
Ill-vär, n. Vg. Fn. illvidri, n.; n. illvær, n. id.
Ill-vett, n. våldsamt, oförväget sinnelag. Sm.
Ill-vettig, adj. våldsam, oförvägen till
sinnelaget. Sm.(Vestbo).
Ill-vitting (pl. -ar), m. elak menniska. Sm.,kl.
Ill-vuLen, illavulen (f. -la), adj. 1)
genstörtig, omedgörlig. ”Has hustra ä e illavula
menska”. Ög.; 2) som illa passar, stöter ögat, ser
illa ut; olämplig, oduglig. Allm.
Ill-vuLing (pl. -ar), m. 1) elaking; 2)
vanskaplig menniska. Nk.
Ill-låt, n. olåt, bannor, gräl. Vb.,jtl.,hs.,
vl. N. illelåt, n. klynkande, klagan.
Ill-låten, adj. som gör oljud, bannas och
svärjer. Vb.
Ill-ögd, adj. som ser ond ut. Åm. (Nätra).
Skakel-ill, adj. ond i skaklarne, som ej tål
skaklarne vidröra benen; skenig; om hästar. Vb.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
