Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- G
- GÅV ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gjöyl”, korna böla. Jtl. Gjöla, v. n. 1) böla,
råma med gällt läte. Sm.,hl.,bl.; 2) tjuta; om
vargar; 3) storgråta. Åm.; 4) knaka; om isen, som
under stark köld spricker. ”Sjön gölar”. Sm.
Gjöl (ipf -a), v. n. gråta, låta illa. Nb.,vb. Fn.
gaula, böla, vråla; n. gaula, id.; d. d. gaule,
skrika, gifva hals; ns. gaulen, tjuta, skrika
(Schütze 2, 185); jölen, sjunga (Richey, 104); e.
dial. gowl; bret. gwéla, gråta; gael. guil, gråta,
tjuta.
Gjöl, n. gråt, tjut. Vb. Fn. gól, n.; n. gaul,
n. id.; ns. gejaul, tjut, hunnengejaul, hundtjut
(Schütze 2, 185); ir. gol, gråt, tjut; hindost.
gul, skrik.
GÅV-ÖL, s. giva.
GÄALÖS, gäalöshet, s. gäta 2.
GÄDDPIGA, f. gäddunge. G. Gäddslyngä, f.
id. Sdm. Gädde-skotta, f. liten (skuttande)
gädda. Bl. (Mörrums, Asarums s:r). Fn. gedda, f.
Esox lucius; d. giedde; nfris. gêd; skot. ged, gidd;
gael. gead, geadas, m. id.
GÄDING, m. den som är i ens tycke. ”Han ä
ej min gäding”, han är ej i mitt tycke. Sdm. D.
dial. ganning, ganding, ”det är min ganning”, det
är något efter min smak (Mlb., DL. 153); fris.
gadelik; ns. gaadlick, adj. ”bequem, was sich zu
einer person oder sache schickt” (B. W. B. 2,
474); fsax. gaduling; fht. gatulinc, geteling, m.
frände; gagat, conjunctus, conveniens (Graff 4,
143); mht. getelinc, getling, m. a) frände; b)
stallbroder, kamrat, gate, gegate, m. socius,
conjux; nht. gatte; n. gade, gâding, m. make; fe.
gädeling, m. följeslagare; mht. getelich, passande
(Ben. 1, 488); nfris. gâdlik, id.; holl. gading, f. lust,
önskan; ”dat is mijne gading niet”, det passar,
anstår mig icke, jag har ej lust att köpa det;
moes. gadiliggs, m. frände. Jfr gadung, gattna,
ged, gätning.
GÄJA, s. gö.
GÄJGÄ, f. 1) giga, fiol; 2) rökt fårlår; 3) stor
tjock, lättfärdig qvinna; skällsord. Lang-gäjgä,
f. G. Fn. giga, f.
GÄJN, gäjnä, gäjnfärd, s. gena.
GÄJSKÄREJ, n. vidskepelse. S. G.
Härledningen obekant. Jfr fg. geiski, m. fruktan;
geiskafuller, adj. full af fruktan (Egils. 231).
GÄIST, s. gisna.
GÄKKIG, adj. narraktig. Vg. (Skarab.). Af
fsv. gekker, m. dåre, gäck. Alex. M.; deraf gækka,
v. a. bedraga, bedåra. S.F.S. 7, 364; gækkas, v.
d. gäckas. S.S. 3, 18; fn. gikkr, m. gäck; fht.
gouch, m. id. (Graff 4, 133); mht. goch, giege, m.
id.; nht. dial. (Nassau) geckig, adj. narraktig
(Kehrein 1, 154). Jfr mht. giugen, v. n. <i></i>sich
schnell und ausgelassen bewegen” (Ben. 1, 539),
GÄL 1, s. gäras.
GÄL 2, s. gära.
GÄL, gälas, gäler, s. gel.
GÄLL, s. gälda.
GÄLA, s. gard.
GÄLDA 1 (ipf. gallt, pl. gulldo, sup. guldi), v.
a. gälda, betala. G. Gjälla (ipf. gjällde, conj.
[veder] gulle, sup. gullet), id. Ög. Gulla el.
gulda, (sup. gulldit), id. Sm. Gjälla (ipf. gallt,
sup. gullit el. gållit), v. n. 1) gälla; om varor.
”Skolle va en skalk, han sveg når dä gallt”.
Ordspr. Sk. Gäll (gall, gölle), N. Åm.; gäll (gall,
gålli el. gällt), Ume.; gäll (ipf. gallt), Bygde;
gääll (gallt, gölla [hårdt g]), id. Skellefte; 2)
förmå, förslå. ”Han skönnä säg bästä’n kónnt,
men hä gallt int”. ”Hä gallt int plut vä ’om”,
det förslog ej att prata med honom. ”Hä gäll
int”, a) det kan ej hjelpas, måste ske; b) låter
sig ej göra, är omöjligt. Vb. Fsv. gælda, gialda,
gielda, gælla (ipf. galt, pl. gullo, p.p. guldin), v.
a. o. n. a) betala, undgälla, ersätta; b) hålla,
uppfylla; c) böta; d) mista för begånget brott;
e) gälla (i värde). S. Bern. f. 13: ”swa mykit
gældher gudz rike”; ater giælda, v. a. vedergälla.
VGL.; gæld, giæld, n. a) betalning, ersättning;
deraf atirgæld, n. betalning, vedergällning. VGL.
UL.; b) gäld, skuld; c) böter; deraf fæ-, mord-,
spor-, vaþa-, þings-gæld, n.; d) straff; gilda,
gilla, v. a. göra gällande; b) sätta i stånd,
vidmagthålla: g. bro; c) godkänna, gilla; d) göra
gild, bestämma böter för en sak eller någon
dräpen; gilde, gildi, gild, n. a) (land)gille, afgift;
deraf landgild, n.; b) förhållande eller värde, i
afseende på beloppet af böter, som i ett visst mål
skola erläggas. SML,; deraf af-, ater-gildi, n.;
c) den egenskap, att någon är gild, eller att böter
ega rum för honom (om han dräpes). ÖGL.;
gilder, adj. a) gällande, giltig; deraf köpgilder; b)
i godt stånd (om gärdesgård, bro m. m.); c) för
hvilken skall bötas; deraf ugilder; fn. gialda
(galt, goldit), v. a. betala, vedergälla; återgifva;
fullgöra; n. gjelda (galdt, golde), v. n. a) gälla,
vara giltig; b) utkräfvas, blifva nödvändigt; fht.
geltan; mht. gelden; fsax. geldan; fe. gëldan,
gildan; e. yield; ffris. gelda; d. gielde; moes.
gildan (gald, guldun, guldans).
Gille, n. stort gästabud, såsom vid bröllop,
begrafning o. d. Allm. Gäll, n. gästabud. Vb.
Fn. gilde, gille, n. a) gille, brödraskap; deraf
gillesbrodher, m. gillesbroder. Cod. A. 13, f.
45; gillestufva, f. gillestuga, gillesbrödernes
hus. St. Rimkr. s. 79. Sv. Pr. L. XX, s. 248;
b) gästabud, (dryckes)gille. S. Bern. f. 87. Cod.
A. 27, f. 142; deraf drykkia gille, drinkara
gille, n.; fn. gildi, n. a) skatt, afgäld; b)
vedergällning, ersättning; c) dryckesgille; d) öl,
dryck; fe. gild, geld, n. brödraskap; mlat.
gilda, gulda; frans. gueude, f.; nht. gilde, f. id.;
d. gille, n. gästabud; moes. gild, n. skatt,
afgift.
Gilles-fólk, n. pl. gäster vid ett gille. Sk.
Gilles-går(d), m. gård der bröllop eller
begrafning firas. Sdm.,hl.,sm. D. d. gildesgård.
Gilles-lav, n. gilles-lag, umgängeskrets af
fränder och grannar, som bjudas när gille hålles.
Sk. D. d. gildeslaug.
Vid andra mindre gästabad tillägges det ord,
som tillkännagifver anledningen, t. ex.
Bröt-gille, n. gästabud vid linbråkning. Bl.
Höste-gille, n. gästabud efter skördens
inbergande för husets folk och andra, som
deltagit i skördarbetet. Sk.
Klene-gille, n. gästabud efter lerväggars
”klinande”. Sk. D. dial. klinegilde.
Köre-gille, n. gästabud då grannar, fränder
och vänner hulpit med körslor t. ex. efter
timmer vid byggnadsarbete. Bl.
Ler-gille, n. i. q. klene-gille. Sk. (Ox.).
Mök-gille, n. gästabud för dem, som
hulpit till att utköra gödseln på åkern. Sk. D. d.
møggilde.
Rese-gille, n. gästabud, då takresningen
vid nybyggnad är uppsatt. Bl.
SköL-gäll, n. gästabud, som husbonden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0257.html
