Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - FIT ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FITAL, m.? lifsmedel, viktualier, matvaror;
bättre slags mat. G. (enl. Almqvist, Sv. gr., 3:e uppl.
s, 422). Fettal, m. Sdm. Fsv. fetalie. S.F.S. 1,
3 h. St. Rimkr. 63: ”hans fetalie lot han them
ey spara”; ns. vetallje, vitallje (B. W. B. 1, 383);
d. fetallie, id.; frans, victuailles. Deraf fsv.
fetalia, m, pl. fetaliebröderne, de bekanta
sjöröfrarne. St Rimkr., 126. ”K. Eriks Fetalia röfvado
hvat the vilde”. Ns. vitallier, vittallier,
vittallienbroder, var under 14:e och 15:e århundradet
benämningen på sjöröfvare (B. W. B. 1, 383; 5,
367, 368).
FITTA, f. vulva, pudendum muliebre. Allm,
D. dial, fitte, id. Af moes. fitan, v. a. föda;
fitandei, i. födande: ὠδἰνουσα; jfr lat. fetare, a)
v. n. föda (ungar); b) befrukta; dakorom. fetare,
v. a. föda; fetu, m. barn; feta, fata, f. dotter,
flicka; swz. fotz, fotza, f. vulva mulieris; fn. fuđ,
f.; fe. fotz; mht. vut, vot, f. id. synas mig vara
beslägtade och hithörande ord; s. fod.
FITTA-KRóKKA, f. flottkruka. Sk. (Vemm.).
FITTA-MAD, m. flottmat, brödskifva med flott
på. Sk.
FITTJA 1, v. a, 1 binda tillhopa; om
oskäktadt lin. Dl. (Elfd.). Ihre (Gl. S.G. 1, 486)
anser att fittja står i st. f. vittja och att det är
befryndadt med moes. gaviþan, v. a. förena, hvilket
väl kan vara möjligt, heldst v stundom öfvergår
till f Men då man tager i öfvervägande följande
ord: fn. fat, n. a) band; b) kläder; c) kärl, fat;
fataz, v. n. a) bindas; b) hindras; fatlaz,
förhindras; fata, v. a. kläda; fet, n. steg; feta, v. n.
gå; fetill, m. a) band; b) bälte; fht. vaz, n.
kärl; vezal, kedja; vazon, v. a. kläda; moes.
fotus, fot; fht. vuotz, id.; fn. fotr, m. (jfr lat.
pes, pedica, impedire); fn. fiötr el. fjöturr, m.
band, fängsel; fjötra, v. a. hindra; fht. vëzar,
compedes; holl. veter, m. snöre; fn. fit, f.
simhinna (på foglars tår): fitja, v. a. veckla, falla i
veck, så har man anledning nog att med Grimm
(gr. 3, 71) antaga ett förloradt starkt verb fitan
(fat, pl. fétum).
Fed, m., fedje, n. pasma i en garnhärfva.
Sk. Fed, m. Hl. Fidd, n. id. G. Fedja, f.
id. Bl.
Fedja, v. a. 1 indela och hopbinda en härfva
i pasmor. Hl.,sk. (N. Åsbo). D. fedde, id.
Fitäband, fidäband el. fiddband, n. band
eller tråd, som åtskiljer pasmorna. Sk.,hl.
Fedjeband, fedebånn. Sk. Fedjeband. Hl.
Fedjeband fajteband. Bl. Fittjeband. Dl. Tal-trå(d),
m. id. Sk. (Ox., Skytts h.). Båsnband, id. Dl.
(Mora).
Fithalda, f. klamp omkring foten på hästar
som flöja. G.
Fit-lajkarä, m. järnring, som förenar den
lilla svängeln med den stora, hörande till
anspannet för en parvagn. G.
Fittja (pl. -jor), f. knippa (af oskäktad
hampa eller lin), så mycket (af hampa eller lin),
som man kan knäppa om med båda händerna.
Deraf hamp-, linfittja, f. Hs., fl. (Nl.).
Linfittje (pl. -jer), m. linknippor af vid pass 16
tums omkrets, som ställas på åkern parvis till
torkning. Sdm. Fittjer, f. pl. id. Dl. (Mora).
Fsv. fiti (accus. fitia), n. bundt (lin eller
hampa). VML.; d. fed; n. fetel, m. band; fittja, f.
en docka tråd; fete, m. lock eller docka af
trådarne i en väf eller i en haspa; fn. feti m. id.;
ns. fisseln), garnbundt; schwab, fize, f. en
afdelad garnbundt; ns. fitz, id. (Danneil); nassau
fitze, f. pasma i en garnhärfva (Kehrein, 1,138);
fht. fiza, f. sölf, skaft (i en väf).
Fjasi, adj. smått luddig. Ög.
Fjässkjad, adj. purrig; om hår. ”F. i
håret”. S. Sk.
Fjasali, adj. fjäskig. Nb. (Cal.). Fjäskun,
id. Dl.
Fjask, 1) m. & n. fjäsker, våp, en karl, som
nästan till ingenting duger. Vb.,hs.,mp.,sk.; 2)
n. våpighet, sjaskighet. S. Sk.
Fjask (aa) ipf. -kä, v. n. fjäska, uträtta litet.
Vb. Fjaska, 1) v. n. 1 bära sig våpigt,
sjaskigt åt; säges om dem, som, oaktadt mycken
beställsamhet, ej medhinna något; 2) v. a.
nedsmutsa, t. ex. en bok, papper, kläder. S. Sk.
Fjässå, v. n. a) vara fjäskig, fjäska; b) vara
fånig. Åland.
Fjaskug, adj. 1) fjäskig, beställsam; 2)
opålitlig. Mp.
Fjas-voLen, adj. ostadig. Åm.
Fjosku, adj. som fjäskar men litet uträttar.
Vb.
Fjåks, m. fjäsker. Dl. (Elfd.).
Fjås, n. tok, narr, opålitlig menniska. Hs.
(Bj.), hj., vb.
Fjåsa, v. n. tala galenskaper, yra. Hs. (Bj.).
Fjäsk, n. 1) halftokig menniska. Ög.
Fjåsker, m. Sdm.; 2) odåga; 3) fjäsk. Vb.
Fjäskug, adj. fånig, småtokig. Dl.,ul.
Fjåskig. Sdm., ög. Fjåso, adj. id. Fl. (Kb. i Öb.).
Fjåsu, id. Vb. Fjåksun, adj. tölpaktig, som bär
sig opassande åt. Dl. (Elfd., Våmh.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
