Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - FEJ ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fäjänäs (ipf -sä), v. d. glädas, fägna sig.
Vb.
Fäjänäsam, adj. fägnesam. Vb.
Fäjänsamt, adv. fägnesamt. Vb.
Fäjäs (ipf. -sä), v. d. fägna sig, glädjas. Vb.
Brå-feg, s. bråd.
Fajg-äld, m. troll-eld. lyktgubbe, som tros
föreboda någons död. G.
Faig-ljaus, n. draka-ljus, trolleld för någon
som snart skall dö. G. (Fårö, Vamlingbo).
Feg-lios, n. id. Dl. (Mora). Feg-ljus, n. ljus eller
bloss, som under mörka nätter far fram öfver
eller förbi det hus, der någon feg person ligger
sjuk, men ögonblickligen försvinner; anses
såsom ett säkert förebud till döden. Nb.,vb.,mp.
Har man sett något sådant fegljus vid ett
boningshus, så antages för säkert att der någon
snart skall dö; men vanligen ses, såsom Unander
(Allmogemålet i södra Vb., s. 9) anmärker,
fegljus ej vid andra hus, än der någon redan
ligger sjuk. N. feigde-ljøs.
Fegd (def. -da), f. instundande död; ett
förestående dödsfall, det att någon snart skall dö.
”Flikka dör no(g) snart, för ho växer så i
fegda (fejda). Den der flekka får ni fälle inte
ha te; dä syns ho växer i fejda. Han äter i
fegda”. Vm.,sdm.,nk. (Bergslagen). ”Han går i
fegda; han gör’et i fegda”, han a förebodar sin
död genom ovanliga gerningar. Ög. ”Fäla i
fegda”, rusa sitt öde till mötes. ”Han fiskar i
fejden”, säges då någon får ovanligt många
fiskar, hvilket anses föreboda en snart förestående
död. Ul. (RosL). Fegd, f. förebud till död eller
olycka. Vb. Ordet nyttjas blott i bestämda
formen. Fn. fejgđ, f. förestående död; n. feigd,
f. ett förestående dödsfall; d. dial. feigdum, m.
döden.
Feg-märke, n. elakt förebud: malum omen.
Vb.
Fegdad, fejdad, adj. anfäktad, ansatt,
öfverhopad, brydd. ”Fejdad me arbete”. Vm., vg.
(Vadsbo). Detta ord är egentligen p. p. af fsv.
feigda, fegda, v. a. anfalla, öfverfaila. S. S. 3,
196. St. Rimkr., s. 74:
”The skulle Hanis til Siktuna leigda,
At engin skulle honom feigda”;
d. feide v. n. kriga, fejda: ”feide mot sit fødeland”,
Fejt, adj. fet. Fl. (Nl.), Fajt, fait. Vb. Fn.
feitr; n. felt; d. fed; fe. fæt; e. fat; holl. vet;
fht, feizt; nht. fett, id. Jfr skr. pi, att göda,
göra fet; p.p. pita; piv, att vara tjock; pivan,
adj. fet, tjock; pers. pî fett; hindost. pin, id.;
gr. πιώδης fet; ryss. pitátj, att nära; armen.
ped, tjock.
Faita-täisdag el. fäjta-täjsdag, m.
fettisdag, näst efter fastlagssöndag. N. G. Jfr
hwait-täisdag. N. feitetysdag.
Fait-vid, m. torrved, fet ved. G. N.
feitve(d).
Faitvids-skatä, m. den torra toppen på en
tall, som afhugges till fait-vid. G. Jfr skate.
Fet, -a, f. fettma. Vb.
Feta, f. fetthinnan kring mage och tarmar i
kreaturen, deraf talg erhålles. Vb.
Fete, n. fett (af olja, talg, tran m. m.). Fl.
(Ingo).
Fetpölsa (pl. -ser), f. 1) larven af
ollenborrar: Melolontha vulgaris. Ög.,sk.,hl. Fedepölsa,
f. id. Sk. (Bjäre); 2) fet och klumpig qvinna.
Ög. (Ydre). Jfr pölsa.
Fet-rötter, f. pl. feta, gamla och torra
furu-rötter; tjärved. Jtl,
Fet-tagg, m. Stellaria media. Vb.
Fettje (pl. (def. fettjan), f. gräsrika stränder
vid åar och bäckar. Jtl. Jfr fn. feiti, f. fethet;
n. fit, f. gödslad och gräsrik slätt; fn. fit, f. id.
Fett-korv, m. korf, hvari inneslutes fettet
af renslagt. Vb.
Fet-vägg, m. mandelbulle, fastlagsbulle. Ög.
(Gullbergs). Ns. heetwege, id., af het, adj. varm
och mht., nht. weche, wegge, m. ett slags
viggformigt bröd. Jfr Ihre, Gl. S. G., v. hetvegg.
Fita, f. 1) fetma (hos menniskor och djur);
2) bördighet (på mark). Fl. (Nl.). Fn. feiti, f.
fetma; n. feita, feite, f. fett; fita, fetme; fht,
feiztî, f. id. Deraf a) By-fitan el. bysfitan, f,
def. α)</i> eg. by-fetma; β) gödselvatten från en
by; allt gödande vatten, som från ett bebygdt
ställe kan flyta ner öfver ett fält, åker eller
äng, ”By-fitan gar allt åt skougen”,
gödselvattnet ifrån byn bortrinner allt till skogen. Fl.
(Pargas, Ingo); b) Höst-fitan, f. def. den fetma
och kraft, som ett kreatur af godt sommarbete
eger om hösten. Fl. (Ingo); c) Klö-fita, f.
klöffett Fl. (Ingo).
So-fela, f. ett oqvädinsord om och till en
qvinna. Nk. (Enl. D.D.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
