Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - DAD ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
wal. dad; ir. dhaid; skot. daddie; e. dad, dada;
est. taat; fin. taata; brunsw. taite; bay. tat, tatta.
(Schmeller 1, 462); schwab. datte, dätte. (Schmid,
116); österr. datti, datl. (Castelli, 106); lat. tata;
gr. τάτα, τέττα, ἄττα; sp. taita; turk. ata,
tada; swz. dädi, dädää, dätti. (Stalder 1, 255;
Tobler, 128); ns. tate, teite, tete, taite, tatte.
(Schambach 224; Br. W. B. 5, 5); ffris. atha,
atta; skr. tâta, fader.
DADAN, adv. dädan. Sm. Daan, dan, däan,
dädena. Vb. Dään. Mp. Fn. þadan. Jfr däna.
DADD, m. ris, pisk; till barn. S. Sk.
DADDA, f. amma; barnspråk. Ul. (Rosl.), sdm.
(Ornö), nk., vg., kl. (Stranda), sm. (Östra h.),
bl. (Bräkne). Jfr swz. dodô, f. moder; fht. taan,
dia. (Graff 5, 284); österr. daien, id.; moes.
daddjan, v. a. dia: ϑηλάζέιν. (Marc. 13: 17). Af
alla götiska tungor har sv. landskapsordet dadda,
f. trognast bevarat den moes. roten daddjan.
DADDES, interj. utmärkande rysning. ”Hi
daddes!” S. Sk.
DADRÅ, v. n. 1 svimma. Dadrå å, svimma
bort, blifva sanslös. Hs. (Bj.).
DA(G), m. 1) dag; allm. Daj, da. ”Dä ä kar
hela daen”, det är en dugtig karl. Sm.; 2) frist,
anstånd. ”Han fikk da te framtiden”, han fick
anstånd till våren. Sk.,hl. Fsv. dagher, m. a) dag;
b) dygn; c) bestämd, förelagd dag; d) stillestånd;
e) herredag, riksdag; fn. dagr, m. dag, ljus; moes.
dags; fht. tag, dag; fe. dæg; n. o. d. dial. dag,
m. a) dag; b) anstånd; ns. dag, dach, m. anstånd;
moes. dags, m. dag, ljus; ahtáudôgs, adj.
ὀϰταήμερος; fidurdags, adj. τεταρταῑος; fn. dagan,
f. dagning, gryning; dægr, n. hälften af en
naturlig dag (fe. dôgor, m. id.), gifva vid handen att
troligen funnits ett numera förgånget starkt
verbum daga (ipf. dôg). Jfr skr. dah, att skina,
lysa, hvaraf dagd’â, f. den trakt, der solen befinner
sig; gael. dagh; lit., lett. dag, deg, urere.
Dabet, m. vallbarns matsäcks-förråd för en
dag. Deraf dabetsäkk, m. säck till detta
munförråd. Åm. (Dag, bit).
Daga av, v. a. döda. S. G.
Dagamann, m. dagakarl. Jtl. Dajakär, m.
(hårdt k). Sm.
Dagburgit, adj. n. dagens slut, när aftonen
inbrutit och dagen slutat. ”Dä ä inte dagburgit
än”. Kl. (Gladhammar i S. Tjust). Jfr fsv.
daghfulghe, daghfulghit, adj. n. dagens slut, då
dagsljuset alldeles upphört. VGL. Sv. Järt. Post.
Stjernhjelm härleder detta ord af sv. fylla, v.
a. implere, Schlyter och Collin (VGL.) af sv.
fylghia, v. a. följa, efterfölja; rättare härledes
ordet af fsv. fela,, fiæla, v. a. dölja, betäcka.
”Jamsköt som solen fiæler sik”. Alex. M.; fn.
fela (fal, fólgit), v. a. a) gömma. ”Fólginn
endi lokíns lífs, vitæ consummatæ fluis
conditus, finis vitæ impositus. (Ynglinga Saga, 35); b)
dölja, förborga; moes. filhan, v. a. dölja; fe.
filhan, feolhan, id. Jfr solbergning.
Dagligdags, adv. dagligen, den ena dagen
efter den andra. Riksspr. Dajlidaus, daulidags.
Sm. Daliadajs. S. Sk. Fn. daglega dags.
Da(g)mena, v. imp. dagsmejan verkar. ”Dä
damenar i da meet”. Sk., Dameja, v. imp. id.
Sm. D. dial. dagmilde, id.
Dagom, adv. dag efter dag. Hs., vb.
Dagomdags, dag ifrån dag. Vb.
Dagomväg, adv. dagen jemnt för vägen; då
dagen nätt och jemnt räcker till för resan. Kl.
Dag-órka,, f. dagsarbete, beting. Nk.,vl. S.
orka.
Dags-bro, f. dagsrand, den ljusa rand, som
visar sig vid östra himlaranden, när dagen
börjar gry och föregår morgonrodnaden, hvilken
vanligen benämnes med en omskrifning: ”dä
röer (el. rönner) för sola”, eller ock säger man:
”solen stiger opp på dagsbron”. Vl. Anm.
Dagsbro betyder eg. dagens bro, liksom den bro,
öfver hvilken dagen tågar, då han om morgonen
inbryter. Fn. dagsbrún, f. dagsbryn: ora lucis
v. diei, i. e. primordium diluculi matutini, lux
matutina oriens. Sturl. 3, 30; ”en þá var dagat,
ok áttu þeir at sjá i gegn dagsbrúninni”; om
himlaranden heter det: ”sól skrýðir dagsbrún
með björtum geislum”. (Egils. 93); n. dagsbrun,
f. gryning.
Dagsens sanning, f. klar sanning, solklar
som dagen. Vb.,nl. Dagssanning. Kl., fl. (Nl.).
Fn. dagsannr, adj. solklar, tydlig; dagsanna,
solklart, tydligt.
Dagshäja, f. dagspillan. G. S. häjä.
Dag-slätt, m. så mycket säd eller gräs,
som man kan slå på en dag. S. Sk. N.
dagsslätte.
Dagsmäja, f. solens upptinande verkan
under vinter och vår; den mildare luft som
inträder vid middagstiden om vintern och tidigt om
våren, då solstrålarnes värme verkar upplösande
på is och snö; töväder vid middagstiden om
vinter och tidigt om våren. Vb.,mp.,ul.,nk.,ög.,
sm. ”I år ha snön gått sin kos me barä
dagsmejä”, då solen har verkat, men ej töväder med
regn. Sdm. Damidja, dameja, f. Sm.
Dagsmäja, dagmeja, f. Kl.,öl. Dameja, f. Vg.,sk.
Damea, f. Bl. Damena, f. ”Damenan tar meet
i da”. Sk. Damening, f. Sk. (Ox.). D. dial.
dagmildning; n. dagsmea, f. id. S. meja.
Dags-rand, f. morgonrodnad, gryning. Nb.,
vb.,vl. Dagrand, f. Dl.,mp.,hs.,sdm.,sm. Darånn,
f. Sk. (Harj.). Dagränning, f. Sm. Fsv.
dagrand, f. (S.S. 2, 108; S.F.S. 7, 8; J. M. Yrtag.,
f. 149, 164; Spec. Virg. 89, 209. En Vadst. N.
bönb.); fn. dagrönd; fd. dagrand; n. dagsrånd,
id. Jfr rannas.
Dagsätt, n. skymning, dagens slut, solens
nedgång. Vb.,hs.,dl.,vl.,dls. Dagsatt, n. ”Dä
ä inte dagsatt än”. Vg., sm. (Sunnerbo).
Dagsatt, dajsatt, n. Sm. Dagsättning, f. id. Ög.
Fsv. dagsatt, adj. n. id. UL.; fn. dagsetr, n.; n.
dagset, n.; d. dial. dagsæt, id. Jfr e. ”the sun
is setting”, solen går ned.
Dagtruten, adj. i saknad af eller beröfvad
dagen; då dagen tryter, fattas; säges då man
ej hinner med det föresatta eller bestämda på
dagen (t. ex. under resor, arbete). Vg. Jfr fn.
þrjóta (þtraut, þrotit), v. n. fattas; þrotinn, p.p.
den för hvilken något fattas; beröfvad, t. ex.
þrotinn elli, beröfvad ålderdomen, d. ä.
bortryckt genom en förtidig död; þrotinn sigri,
beröfvad segern.
Dagvard, m. frukost. Sm. Davar, davare.
Sm.,kl,,bl. Daver, davre, m. Sk.,hl. Daver,
m. N.bhl.,öl. Dagol, dagel, m. Vl.,vg.
Dagelmål, n. Vl.,vg. Dagermål, davermål,
dagelmål, n. Sm. (Östra h.). Dejle, dule, m. Bhl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
