Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- B
- BOK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BOKA. v. a. 1 1) stöta, slå. Ul., sdm., m. fl.
2) klappa mjuk. Ög.; 3) sträfva med. ”Ja bokar
allt mä’et”. Sm. Jfr nht.pochen, v. a. klappa,
slå; d. dial. boge, v. a. a) slå, slå in (ett söm);
b) prygla. (Hagerup, det danske sprog i Angel.
Kbhn 1854, s. 7); mht. bochen, stöta, slå.; holl.
benken, id.; gael. buac, v. a. slå eller bearbeta
kalk, sand eller lera till murbruk; irl. bog, adj.
mjuk; bog, v. n. uppmjukna; bogadh, vekhet;
bret. bouk, adj. mjuk; buga, v. a. trycka,
sammanpressa; magy. bökni, häftigt slå, stöta.
Boken, adj. 1) mjuk och till hälften skämd:
a) om frukt (såsom äpplen, plommon, päron,
som börja ruttna). Ul.,ö.nk.,g,,bl.,m.fl.
Bunken, id. V. Nk.; b) om matvaror. Ög.; 2)
olustig, trött. Ög.; 3) ej rätt nykter! G.
Bokna, v. n. 1 börja ruttna, blifva
skämd; om frukt och matvaror. ”Pärona ha
boknä”. Ög.,ö.,nk.,sdm.,sm. Bunkna, id.
V. Nk.
BOKA-BRÄE, n. bokperm. Sm.
BOKAHULT, s. hult.
BOKE, n. coll. bokskog. Bl. Böke, böge. Sk.,
hl. Fn. beyki, bæki, n.
BOKKABLAD, n. 1) Menyanthes trifoliata.
Dls.,vg.,sk.,hl. D. bukkeblad; 2) Convallaria
polygonatum. Bl.; 3) Convallaria majalis. Nk.,
sdm.
BOKKA-HORN, n. mjöldryga: Secale cornutum.
Hl.
BOKKBLA-TUPPER, f. pl. Convallaria
majalis. V. Dl.
BOKKFARET, s. bukk.
BOKK-PORS, m. Ledum palustre. Fl. (Nl.).
BOKKUG, s. bukk.
BOKLA, v. n. 1 arbeta, bråka med något. Vg.
Bókkla, bukkla, id. Sm. Bökkla, v. n. krångla,
bråka; om kreatur. ”Hva bökklar du ätter?” Vg.
(Skarab.). Jfr e. to buckle; fn. baga, v. a. hindra,
göra motstånd; bági, m. svårighet, besvärlighet;
bágr, adj. besvärlig; n. båg, adj. svår, oböjlig, till
hinder; bagla, v. n. bära sig oskickligt åt.
BOKSTADEN, s. stad.
BOKVINNA, f. husmoder, matmoder. Sm. Gl.
sv. bo-qvinna, f. id. (Syr. 26: 2).
BOL 1, m. stam, trästam. Åm. Bul, m. a) id.;
b) mellersta delen af en klädning. G. Bål, m.
stommet af en skjorta. Ul.; 2) nedre delen af
en särk; )( opplöt, öfre delen. Sk.; 3) lifstycke,
väst Kl. Fn. bolr. S. bolyxa, båla, bålahus,
bålastuga, bålaväggar, boling, böle.
BOL 2, n. 1) gård med tillhörande jord. Vb.,
m. fl. Deraf klokkarbol, prestbol, skolbol; 2)
bördig äng, nära gården. Deraf husbol, höbol,
ängbol. Sm.,kl.,sdm., m. fl. Böle. Jtl.; 3) fogelbo,
näste. Hs. Bole, n. id. ”Fogelbole, råttbole”.
Sk. Jfr bale, bäl, billa, bylla. Fn. o. n. ból, n.
a) gård på landet; b), säng; c) bo, näste; fsv.
bol, n. gård, egendom; fn. bæli, n. vilddjurs bo.
Anm. Bol, böle förekommer i Vb. och andra
landskaper i många byars namn, t. ex. Orr-böle,
Obbol, Hyngelsböle. Nöbbele i Skåne har eg.
hetat Nyböle.
Bola, v. n. 1 bygga, göra bo; i synnerhet om
foglar. Hs. (Bj.).
Böling, m. boende. Skredsböling, m. en
som är boende i Skredviks socken. Bhl.
Bölpiga. f. flicka som är bördig till ett
hemman eller annan fastighet. Åm.
Enböling, m. ensamt för sig liggande gård
eller hus. Kl. Jfr n. einböle.
BOL 3, n. 1) eg. bord. Vb.,vl.,bhl. Deraf
bolsbuner, s. buner; 2) botten i en släda.
Släahol. Vb.; 3) randen på en båt ofvan vattnet;
säges ock om hvart och ett särskildt bräde i båtens
sidor och botten. Vl.,mp. Deraf skibol, n.
båtsida. Mp.; 4) hattskärm. Sdm.
BOL 4, s. byra.
BOLA, præp. 1) efter; bortom. ”B. helgja”.
efter helgen; 2) ifrån. Vb. Bolta, id. N. Vb.
(Bort-af). Båla, adv. bort, utaf. Vg.
BO-LAN(D), n. det ställe i skogen, hvarest
man fällt trän och bränt för att sedan odla
marken. Vb. Måhända eg. bol-land, af bol, n. a)
gård med tillhörande jord: villa, prædium; b)
boning: habitaculum; eller ock af fn. bú, n. a) boskap;
b) gård med tillhörande jord.
BOLD, m. böld. Dl. Byll, böll. Sk. Bylle. Kl.
Bód. Vb. Bule. Bl. Böjd, m. stor böld )( pigg,
m. liten böld. Hl. (Värö). Fn. böllr, m. böld;
(jfr fsv. bolgia, bulgia, v. n. att svälla:
intumescere); d. byld, f.; jfr moes. uf-bauljan,
uppblåsa; fht. puilla, f. papula, pustula. (Graff 3, 96);
beng. pul-an, att svullna; pola, svullnad.
BOLE, s. bol 2.
BO-LEGA, f. betalning till ”vallgäntan” för
boskapens skötsel vid fäbodarne. Hs. (Bj.). Jfr fn.
bú, n. boskap.
BOLIG, s. bål, bol.
BOLING, bolling, m. stor käpp, stake. ”Dä va
inte likt att slå den stakkals glötten me en
såddan boling". Sk. (N. Åsbo, Vemm.). Böling, m.
stor, tjock gren. Sm.,bl. Bäling, m. afhuggen,
torr gren. ”Pilebäling”. Sk. (Ox.). Demin. af
bol, m. stam, trästam el. bål, f. stor gren.
BOLL, s. bål, bol.
BOLLA 1, n. propr. Ingeborg. Sk.,vg.
BOLLA 2, s. bål 2.
BOLLE, bulle, m. 1) liten bägare, tumlare af
tenn, silfver. Hs.,vg.,ög.,sm.,bl. Bulla, id. Fl.
(Nl.); 2) träskål, svarfvadt kärl. Jtl.,åm.,nk.
Bull. Vb.; 3) dryckesskål. ”Dä va andra bullar,
dä va annat malt”, det var ändå bättre. Ordspr.
Sm.; 4) mindre fat, skål af trä eller ler. V. nk.;
5) gryta. Bhl. Fsv. bolle, bulle, m. dryckeskärl,
bägare. (Rimkr. S.S. 3, 67); fn. bolli, m. ett litet
rundt kärl, kopp; n. bolle, m. kopp, drickskål; d.
dial. bolle, ”sorte lerkar med øren eller hanke
til at sætte mælk i”. (Mlb. D.L. 45); fe. bolla;
gl. e. bolle (Halliwel 1, 133); e. bowl. Roten
är moes. uf-bauljan, uppblåsa; jfr fe. bëllan
(beall, bullon, bollon), svälla, svullna. S. bälga.
BOLLEK, m. 1) hushåll, matlag. Vg. (Vadsbo),
bhl. Bullek, id. Dls.; 2) mantal. Vg, Jfr bol 2, 3.
BOLLING, s. boling.
BOLLKA, v. n. 1 drieka i stora klunkar,
dricka öfvermåttan. ”Bóllka i se”. Sm. Bólka i sig,
id. Dl. (Elfd.). Bóka i sig, id. Dl. (Åsens by i
Elfd.). Glunka i sig, id. Dl. (Våmh., Elfd.).
Jfr bälga i se, él. fn. búlka, v. n. svälla upp.
Bóllker, m. en som så dricker. Storbóllker.
m. Sm.
BOLLRÖDT, s. bål, bol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0075.html
