Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid den jemförelse, som på grund
af alla dessa skäl meddelats för att
belysa våra landskapsords ålder och
frändskap, och hvarigenom ej ovigtiga bidrag
lemnats till en etymologisk ordbok öfver
de skandinaviska språken och vårt kära
modersmåls anor, torde det väl hända
att en eller annan jemförelse med fog
anses mindre riktig; dock vågar man
hoppas att de allraflesta skola uthärda en
välvillig granskning. Åtskilliga äro i
rättelserna anmärkta och skola vid en
ny upplaga, om en sådan blir möjlig,
ändras.
Med hänseende till dialektordens
uttal, är i inledningen (sid. V b) något
nämndt. Några upplysningar meddelas
ytterligare härom.
Vid åtskilliga ord ur Helsingemålet
anmärkes a) att det smidiga långa a-ljudet
betecknas med à och låter nästan
som ä i svenska ordet värn, t. ex. kvàra,
qvarnen; b) att è uttalas som ea eller eo
(o höres obetydligt), t. ex. bèt, slèt, skrèt,
(beot, sleot, skreot), imperf. af bita, slita,
skrita. Jfr. Uppränning till en grammatik
för Delsbomålet, utgifven af Helsinglands
Fornminnessällskap. Söderhamn 1862.
I Gutamålet uttalas g och k alltid
med deras egna, hårda och naturliga
ljud före hvilket som helst hårdt eller
mjukt sjelfljud. Alltså går g aldrig
såsom i svenskan öfver till j före e, i, y,
ä eller ö. Ej heller bortfaller såsom i
svenskan g framför i, utan begge ljuden
höras tydligen såsom i danskan. Man
hörer i uttalet på Gottland giausä,
fiskgjuse, giauta, gjuta, giån, narr, giorde o.
s. v., icke jausä, jauta, jån, jorde.
Likaledes förhåller det sig med k, som
öfverallt behåller sitt egentliga ljud, hvilket
uttalas likaså starkt och tydligt före
e, i, y, ä och ö som före a, o, u och å,
samt går följaktligen aldrig öfver till tj
såsom i svenskan. Gottländingarne säga
icke: schên, schîna, schy, schärä, schön,
utan sken, skina, sky, skära, skön. Äfven
har ki eller kj, skj och stj deras ursprungliga
ljud. Man säger icke: tjortel, schuta,
schorta, schärna, utan kiortel, skiuta,
skiorta, stjärna. G och k få ej heller
före vissa medljud det mjuka biljudet af i
eller j, som i ny-isländskan och stundom
i danskan. Giäst, hospes, och kiär,
canus, uttalas som de skrifvas. L före i
höres tydligt likasom i danskan, t. ex.
lius; men h före i eller j och före v är
i Gutamålet stumt. Jfr. C. Säve,
Bemærkninger over øen Gotland, i C.
Molbechs Histor. Tidskrift. Kjøbenh. 1843,
IV:e bind, sid. 187.
Med hänseende till uttalet af orden i
dalskan, anmärkes här blott följande:
I dalskan finnes det isl. đ, ett
aspireradt d, med samma ljud som i det lena
engelska th (t. ex. with).
G är hårdt framför a, o, u, ä, ö;
framför i, y och ä uttalas det i de flesta
fall som dj, t. ex. gärå (djärå), göra.
H förekomma ej i Öster Dalarne.
K är hårdt framför ä, t. ex. kämiđ,
kommit.
K och kk framför sjelfljud uttalas
som tj och ttj, t. ex. skärå (stjärå), att
skära, skéđ (stjéð), sked, stikka (stittja),
sticka.
W framför sjelfljud uttalas som
engelska w.
I Vester-Dalskan (likasom i Medelpad
och Ångermanland) ljuder hv som
gv, i norra Helsingland som gw, i
Österbottniskan som kv.
I några norrländska munarter, t. ex.
Ångermanländskan, uttalas a med ett
ljud, som sväfvar mellan a och ä,
liknande a i engelska ordet mad, rasande.
Ett sådant a-ljud är i några ångermanländska
ord utmärkt med æ. I nämnda
landskapsmål uttalas â gutturalt med ett
ljud, som sväfvar mellan a och å, t. ex.
bâlja, böla. Dersammastädes uttalas ô
med ett ljud, bildadt af o, u och ö,
t. ex. rô, röd. Jfr. K. Sidenbladh,
allmogemålet i Norra Ångermanland, sid. 7.
I Vesterbottniskan uttalas g framför
e, i, y, ä och ö som gj, nästan som dj,
t. ex. giv (djiv), gernom (djernom). Gn
höres framför alla sjelfljud som gnj, t.
ex. gnäga (gnjäga), gnaga, gnüd (gnjüd),
gnida. J uttalas stundom som dj, t. ex.
jälak (djälak), elak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
