Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det skulle nog gå öfver, bara hon fick hvila. Och i
nästa ögonblick hade hon slumrat in med händerna
på stolkarmen och hufvudet mot ryggstödet.
Lisen satt i soffan och stickade på en strumpa.
Det var nu hela två år sedan den där gråkall a
novembermorgonen, och det hade under tiden klarnat en
smula i det stackars lilla hufvudet, men allt efter
som hon började att kunna reda sina minnen, blef
hon också dystrare, och man såg aldrig ett leende på
de vackra, röda läpparna eller en solglimt i de stora,
ljusbruna ögonen. Då och då, men allt mer sällan
återföll hon i sitt forna vanvett, och då sjöng hon
från morgon till kväll den vemodiga visan om konun
gens kammarsven och skrattade efteråt, så det gaf
eko i det gamla, tysta huset.
Nu kom den yngre brodern fram till henne, där hon
satt i soffan, och i det han pekade på modern
hvi-skade han:
»Ser du, syster Lisen, hvad mamma sof ver god t.
Hon måste ha varit mycket trött!»
»Ja, jag ser.»
Gossen satte sig vid hennes fotter och såg ut genom
fönstret och upp mot himlen, där stjärnorna
gnistrade klart och kallt som ormögon.
»Nu föll en stjärna,» sade gossen. »Är det sant,
syster Lisen, som folk säger, att i samma ögonblick
en stjärna faller, så dör en människa?
»Du får inte tala så där underligt med mig!»
»Begriper du inte det?»
»Ni få inte tala så högt, mamma kunde vakna!»
varnade den äldre brodern, den femtonårige Hrnst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
