Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att befara. Och på henne berodde det att fria eller
fälla! Om hon skulle söka att draga ut på tiden, tills
hennes far kom? Nej, det dugde icke: Hök skulle
kanske döda honom! — Hvad skulle hon taga sig till?
. . . Skulle hon då uppoffra sig själf, låta alla de
förhoppningar hon ställde på lifvet, falla för att följa
denne man, som hon afskydde och som kanske, när
hans kärleksrus var förbi, skulle lämna henne efter
sig på vägen som en leksak, hvilken han tröttnat på?
— Skulle hon göra detta, kräfdes då detta offer af
henne?
Hök såg hennes tvekan; han skådade tvärs igenom
henne och såg, hur det brottades i hennes själ, och
han beslöt att fresta henne ännu en gång.
»Maria, kom! ... Jag älskar dig!»
Han fattade hennes hand, och hon lät honom ta
den, men just som han böjde sig ned för att kyssa,
glänste en ingifvelse till i hennes ögon, och ett drag
af beslutsamhet lade sig kring hennes läppar.
»Nå väl, jag följer dig, Jonas!»
Det lät, som gaf hon ändtligen vika.
»Redan i natt?» sporde han dröjande och med
tonvikt på hvarje ord.
»Redan i natt! — Jag skall endast ordna det
nödvändigaste, och sedan . . . hvar kunna vi råkas?»
tilläde hon helt kort.
»Vid midnatt. . . i Kungsklyftan på Hingsten. —
Och du kommer säkert?»
»Säkert! — Se här min hand därpå!»
Och hon gaf honom ett fast handslag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
