Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sven.
Ja, det är inte särdeles rart, gunås så visst.
(De sätta sig vid bordet i förgrunden. Per
och Stina gä omkring och passa upp)
Brukspatronen (i det han sätter sig)
Åh, det behöfver ni inte säga, fader Nämndeman,
som är så förmögen och har allting så präktigt. Mins
ni inte, att sjelfvaste Kungen, när han for till Norrige,
ras tå de der på landsvägen och frågade, hvem som egde
denna ståtliga byggningen?
Sven.
Jo, herre Gud, han var allt så nådig. Han te
och med tog mej i hand, vet herr Patron; och se?n dess
har jag inte nänts te tvätte mej om högre hanna, för
att jag liksom skull’ ha qvar känninga utåf
kongs-näfven.
Per.
Ja, e tacka glädje, som här var, när Kongen
och se’n Drottninga reste igömmen åt Norge, det kan
al-dri omtales. Vi va’ liksom vi hade varet fulle allihop,
fastän vi inte feck tid då te smake en enda sup, och
hele sockna geck, ta mej saten, i bakrus i fjortan dar.
Bengt (som emellertid kommit
frän det andra bordet
och hört pä samtalet)
Jag var så löckli’, vet herrskape, och kom te
stå så, att Majestäte feck ogena på mej. När jag
då tog åf mej hatten och svängd’en så här i vädre,
så småskratta’ Majesläte och nedta* åt mej. Och vet
herrskape hvad jag då tänkte? Jo, jag ble rektigt som
om jag haft eld i kroppen, och det geck e tacka
modighet och duktighet igömmen mej, så jag knöt begge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
