- Project Runeberg -  De franska sjöfärderna till Söderhafvet i början af adertonde seklet. En studie i historisk geografi /
133

(1900) [MARC] Author: Erik Wilhelm Dahlgren - Tema: Exploration, France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Då »generaltulldirektören» infinner sig för att låta uppmäta
ett nykommet fartyg, åtföljes han af en stor svit: skrifvare,
spelmän, köksdrängar och soldater, af hvilka en bär den stora gula
hedersparasollen af siden och en annan en stor solfjäder af bambu.
Fyra profosser eller bödlar, klädda i höga hattar, liknande glesa
fågelburar, och utrustade med sablar, kedjor, karbasar och andra
exekutions verktyg, komplettera eskorten. Vid alla tullhus och
fartyg, som under vägen passeras, utbytes salut med skrällande
gongongslag,’ och då slutligen skeppets kanoner dundra till
hälsning, synes hoppo, lika angelägen att blifva hedrad som ömtålig
för smällen, åhöra skotten med händerna för öronen. Nu
framträder kaptenen, och på en särskild landgång stiger mandarinen,
företrädd af sina profosser, ombord, allt under den ofvannämnda
grufliga musiken, hvilken af Moirie karakteriseras som »une
har-monie assez lugubre, mais fort nouvelle pour nous». Slutligen tar
den höge gästen plats i en på däcket ställd länstol bakom ett litet,
med en röd guldbroderad duk öfvertäckt bord. Uppblåst af så
många ärebetygelser vårdar han sig knappt att genom tolken
tilltala europeerna, och då han någon gång gör det, vänder han
ansiktet likgiltigt ifrån den tilltalade, allt under det han för att
ådagalägga sin ringaktning håller en tobakspipa i munnen.

»Efter gifvet tillstånd,» berättar Ekebebg, »begynnes nu
mätningen med en måttstock af tio kobits1 längd på ett ifrån
fock-till mesanmasten utspändt snöre, af fyra stycken mätare, som vid
hvar och en afmätning knyta en tråd och igenom ett högt rop
gifva måttet till känna, hvilket af några skrifvare vid ett annat
bord upptages, repeteras och uti en bok med lika många under
hvarandra ställda nuller upptecknas; därefter blifver bredden
af-mätt på andra däcket vid stormasten, som till det förra talet
upp-skrifves. Boken lägges sedan för hoppo, som med röd färg gör
däröfver och omkring krokiga streck, förmodligen att hindra, det
någon tillökning eller afkortning må ske, och slår därunder en
stämpel. Det händer stundom, att han sedan besöker skeppets
kajuta, låter fägna sig med några sötsaker och liqueurer, i
synnerhet om han fått veta, att där finnes något sällsamt eller
främmande medfördt.»

Det sätt, hvarpå skeppets dräktighet uträknades och
hamn-umgälderna därefter bestämdes, är så egendomligt, att det kan
förtjäna anföras, helst som jag ej sett någon detaljerad redo-

1 »Kobiten, som är hofvudmåttet, hafver, så mycket jag vet, ingen krönt eller
stadfästad långd, men svarar ungefärligen mot 14 sv. verktnm»; Ekebebg, s. 107.
Fmer. 13. 9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:58:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dewfranska/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free