Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ernått sin upphöjelse under det mer eller mindre uttryckliga
förbehållet att gynna de franska intressena.1
Hvad som från början förmådde spaniorerna att, om ock
mot-sträfvigt, i någon mån lindra förbuden för främlingar att träda
i kommunikation med kolonierna, var emellertid icke
eftergifven-het för Frankrikes kommersiella fordringar — det var den
tvingande nödvändigheten att trygga transporten öfver oceanen af
Amerikas silfverskatter. Krigsutbrottet stod nämligen för dörren,
och själft förmådde Spanien knappast sätta ett örlogsskepp i sjön
samt saknade så väl sjöofficerare och matroser som penningar,
hvarför det ena eller andra kunnat anskaffas. Därför var man
uteslutande hänvisad till fransk hjälp mot engelsmäns och
hollän-dafes på hafven kringsvärmande örlogsflottor och kapare, och
denna hjälp erbjöds med största beredvillighet eller kanske
snarare påtvangs det vanmäktiga landet, ty i silfverflottornas rika
laster hoppades äfven Frankrikes konung finna medel till
krigskostnadernas bestridande.
Redan omedelbart efter Filip V:s tronbestigning öppnades
underhandlingar mellan Frankrike och Spanien, hvilka hade till
följd att en fransk flotta under befäl af grefve de Chåteaurenault
år 1701 sändes till Västindien för att konvojera silfverflottan till
Europa. Men detta företag fick en sorglig utgång: den 22 oktober
1702 blef så väl denna flotta som den konvojerande eskadern
fullkomligt förstörd i Vigos hamn afen förenad engelsk och holländsk
örlogsstyrka; förlusten hade varit omätlig, om man ej redan
lyckats landsätta och bringa i säkerhet större delen af de ädla
metallerna. Efter denna dag vågade sig ej på länge de kungliga
galeonerna ut på hafvet, och olyckan i Vigo tjänade den spanska
regeringen såsom en måhända ej ovälkommen anledning att mot-
1 Det var han, som till Ludvig XIV öfverlämnat Carl II:s testamente och
forst hälsat Filip af Anjou såsom Spaniens konung. Till belöning härför hade han
af Ludvig erhållit »de» grâces considérables, qui le dévoient plus attacher à nos
intérêts»; han bief nämligen upphöjd till grand af Spanien och gjord till
vice-konung i Lima (Dangeau, Journal, T. 12, Paris 1857, s. 388). Man kan antaga, att
då han d. 30 juli 1704 tog afsked af konungen för att begifva sig till sitt nya
verksamhetsfält (Mém. du m:is de Sourches, T. 9), påminnelser icke uteblifvit
angående det sätt, hvarpå han borde afbörda sig sin tacksamhetsskuld. Sedan det
emellertid visat sig, att han lika litet motsvarade fransmännens som den spanska
styrelsens förväntningar, så var det vid franska hofvet, som underhandlingar fördes
om valet af hans efterträdare, alltjämt i syfte att man borde bereda »des facilités
pour le commerce de la France» (Journal inédit de J. B. Colbert, m:is de Torcy,
Paris 1884, s. 309). Jfr Correspondance de Louis XIV avec M. Amelot publ.
par M. le Baron de Gibardot, Vol. 2, Paris 1864. s. 68.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
