Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som bemäktigat sig några mindre fartyg, begåfvo sig ut på
kryssning längs Perus kust, där städer plundrades och värnlösa
handelsskepp blefvo deras lättfångna byte. Stilla oceanen syntes nu
erbjuda dem ett tacksammare verksamhetsfält än Västindien, där
de europeiska regeringarna började att kraftigare vaka öfver
fördragens helgd och där snikna koloniämbetsmäns öfverseende måste
köpas med alltför dryga andelar i bytet. Så väl till sjös rundt
Kap Horn som till lands öfver Dariennäset strömmade flibustiererna
under 1680-talet till Stilla hafvet, hvars kuster de från sina
tillhåll på Juan Fernandez, Galapagos-arkipelagen m. fl. öar hemsökte
med de grymmaste härjningar. JDet byte, som de framför allt
eftersträfvade, nämligen silfverflottan från Peru och
Manila-galeo-nen, gick dem dock ständigt ur händerna, och för de flesta torde
vinsten knappast hafva motsvarat mödorna och umbärandena.
Trötta på plundring och mord togo några af dem hemvägen mot
väster, följande spaniorernas gamla kurslinie öfver Gruam och
Filippinerna1, andra återvände kring Kap Horn, och åter andra
släpade med otrolig möda sina sammanroffade skatter öfver land
och betecknade med nya illdåd sin väg genom spanska
Centralamerika. Dels därför att vinsten ej motsvarade förväntningarna,
dels emedan spaniorerna lyckats försona sig med de
indianstammar, som förut förhjälpt deras fiender genom Dariennäsets
skogar, upphörde flibustierernas bedrifter på Amerikas västkust, ocii
efter år 1690 torde Stilla oceanen varit i det närmaste fri från
dem. Äfven på den atlantiska sidan, där deras ofog under kriget
1688—97 tagit nytt uppsving, nödgades de under seklets sista år
att till större delen inställa sina röfvarebragder. Anledningen
härtill var i främsta rummet den, att de europeiska makterna,
som efter freden i Bijswik började täfla om Spaniens gunst for
att vid det där förestående tronskiftet kunna öfva inflytande på
successionen, nu gjorde allvar af sina mått och steg mot
flibustiererna. De af dessa, som ej ville återgå till fredliga yrken eller
ej under det snart åter uppblossande kriget funno användning
inom det legaliserade sjöröfveriet, kapareväsendet, spriddes som
fredlösa fribytare kring världshafven* *.
1 Så kapten John Eaton med skeppet »Nicholas» från London 1684, och kapten
Swan med >the Cygnet» 1686. Med den senare följde den bekante Wiluam Dampier,
som på ett mästerligt sätt skildrat sin erfarenhet från färderna med >the Privateers».
* En del af dem slogo sig ned på Madagascar och ofredade därifrån den indiska
handeln. Bländade af ryktet om Carl XlLs krigarebragder, hoppades dessa att nnder
svensk öfverhöghet fä ostördt njuta af sina sammanroffade skatter och erhöllo äfven
konungens försäkran om beskydd, mot löfte om stora fördelar för svenska krönan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
