Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ryslig förklaring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ord gjorde på den stolte baronen. Han neddignade på
en stol, stammande:
— Alva! min dotter? nej, nej, det kan icke
vara så...
— Det är dock så; ty jag är samma barn, som en
gång tiggde af er, utan att då veta, att del var till en
far jag ställde min bön;... jag är Anna Hedbergs
dotter...
— Således Annas barn!
Det låg någonting af smärta, ångest och förtviflan i
den rösl, hvarmed baronen yttrade dessa ord. Alva gick
fram till honom, knäböjde vid hans sida och fatlade
hans hand, sägande med upprörd stämma:
— Min far!... förlät er dotter, om hennes
skildring kommit ert hjerta att blöda; men, då jag, efter
min mors död, i hennes anteckningar läste hvad jag nu
sagt er, uppstod hos mig det fasta beslutet, att en dag,
genom återkallandet af alla dessa tilldragelser, söka i
ert hjerla framkalla ånger.
Vi förbigå hvad som vidare sades imellan far och
dotter; hvilket var af ingen vigt för vår berättelse.
Då baronen och Alva lemnade paviljongen, var
den förres utseende dystert och förstördt, och Alvas ögon
buro spår af tårar.
En betjent underrättade baronen, vid hans inträde
i sina rum, att det varit bjudning ifrån prestgården,
och att gamle grefve Gratton samt de båda unga
gref-vinnorna antagit den.
— Hvar är grefve Ernst? — frågade baronen.
— På jagt, i sällskap med professorn.
— An häradshöfdingen då?
— Han afreste på morgonen till staden.
— Det är bra; säg till, när bordet är serveradt...
och gif befallning att åkdonen skola vara förspända kl.
5. Jag far äfven till prestgården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
