Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ryslig förklaring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
diga dotter måste bort, på det icke hennes förhållande
må inverka menligt på församlingens barn. Den goda
dottern välsignar fadern; den vanartiga! förbannar han.
”Anna hörde icke mera, hon hade afsvimmal.”
Alva tystnade, ty hon var alltför upprörd, och
baronen ryste. En stund derefter återtog Alva:
— Påföljande dag fördes den olyckliga af sin
kusin, som var adjunkt hos fadern, ifrån fädernehemmet.,
dit hon aldrig fick återvända. Pastorn dog några
månader derefter, ensam, utan barn, af sorg, samt ett
offer för sin barmhertighet. Om Anna hörde man sedan
aldrig talas. ..
— Ah! men ni, Alva, vet väl hvart hon log
vägen? — utropade baronen.
— Ingen hörde mera talas om Anna Hedberg,
— fortfor Alva, utan besvara frågan direkte. — Nu
några ord om baronen, och jag har slutat. Han gifte
sig i Paris, året derpå, med grefve Grattons syster och
försålde, såsom det hette, åt honom Tillby. Af allt
hvad jag hört om baronens hustru, skall hon varit en
engel af godhet, och man hade all anledning förmoda,
att han bordt finna sig lycklig med henne. Men
denne man, sammansatt af bara låga, egoistiska passioner,
försummade i sjelfva verket sin hnstru, och kastade sig
in uti ett utsväfvande lif. De unga nygifta fortforo att
vistas i Frankrike. Efter någon tid födde den unga
frun här en dotter. Kort derefter öfverlemnade
baronen sig åt en böjelse, som han fattat för en ung,
vacker kryddkrämarhuslru. Hon var gift endast sedan
tvenne år. Länge och förgäfves belägrade han henne
med sin hyllning; men segrade dock slutligen, och då
han afreste ifrån Paris, hade han lyckats locka den
unga qvitiDan med sig. Hon rymde ifrån sin man och
elt spädt barn. Mannen, som med passion älskade sin
liustru, tog derefter lifvet af sig, och barnet vet jag
icke hvarl det tagit vägen.
— Ni pröfvar milt tålamod alltför mycket, jag
vill icke höra mera, — afbröt baronen.
— Herr baron, ni måste höra mig till slut, ty
hvad som återstår bör isynnerhet intressera er. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
