Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allenast läte bli alt bo ihop, utan äfven icke såge
hvarann alltför ofta?
»Du tänker ju också göra många resor, Albert?»
yttrade hon med en blick, långt ifrån smärtsam.
Det måste jag. Jag kan ej undvika det.
»Huru glad skall jag tänka på dig medan du är
borta? Och så vacker, som jag då har dig i min
själ, skulle du hafva svårt att vara, Albert, om du
stannade hemma. Men du skall återkomma! och hvarje
gång dubbelt välkommen!»
Men herre min Gud —
»På det sättet skall kärleken räcka. Du skall
slippa se mig i alla dumma, ledsammma, stygga — ja,
i stunder, då det är alldeles onödigt att se hvarann.
Och om äfven du har sådana stunder, ty du är
menniska, Albert, så skall jag också slippa se dig då.»
Men, lefvande Gud — Sara, jag begriper icke —
hvart tar detta vägen? man kan hitta på att glömma
hvarann?
»De, som med olidlighet nöta sig emot hvarandra
stundligen, de glömma hvarann snarast, Albert; eller
om de minnas hvarann, så är det med plågans minne,
såsom man kommer ihåg fulslag.»
Hu då!
»Det är nära kroppar med aflägsna själar.
Såsom det står i Skriften: de lofva mig med läpparne,
men deras hjerta är långt ifrån mig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
