Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med hvilken man som helst blifver henne
åkommen af hvarjehanda händelser och tillstymmelser.
Jag vill minnas det står, att det der skall vara
menniskan till en hjelp: det skall väl då icke vara till
ens fall? både själens och kroppens fall, men mest
själens. Utan, likasom man får undvika och gå ur
vägen för en stor fara, olycka och nöd, och framför
allt låta bli att umgås i ondt och förderfligt sällskap,
så bör man väl ock få undfly —»
I detsamma hördes ett starkt knakande framme
i ångbåtens förstäf, och kaptenen jemte en machinist
kommo uppspringandes. Det var dock intet värre
än en tross, som brustit, och hvarigenom det lilla
uppspända seglet kom att fladdra en smula vårdslöst,
slängande en stund hit och dit för vinden. Man var
nu kommen ut framåt ett af Mälarens större
vattendrag, Granfjärden, der det vid öfvergången till
Blacken nästan alltid drar friskt. Genom den starkare
gungningen sattes alla passagerarne i rörelse: däcket
uppfylldes af en hop ansigten, som man hela dagen
förut ej blifvit varse, men som nu, likt Troglodyter,
uppkröpo ur sin undre verld, salongen. Efter några
minuters fladdrande ficks seglet in, och det sattes i en
ny ställning efter vindens fordran. Allt blef bra och
lugnt igen, ehuru blåsten icke var obetydlig. Men
dessa fartyg, som gå med kraft af en inre eld, fråga
ej stort efter vind och våg, utan löpa sin säkra bana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
