Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Vecka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inre rummet? Äfven der rosiga tapeter? men på
annat sätt. Ack den som här finge bo, och — om,
det vill säga, om — gode Gud! — — Och
dessa små rum var det ganska säkert hon drömde om
den natten i Arboga, då —
Dörren öppnades. Hon steg in. Sergeanten
for litet åt sidan vid anblicken af en svart flicka:
en flicka i ratine med Saras hufvud, mildt leende
då bon märkte hans häpnad; en bred, hvit,
finstärkt lenonskrage öfver bröstet.
Jag har sorg, som du ser; sade hon.
Hvad jag är glad — du lefver! du ler! —
utropade han.
Den sorg, hvarom hon talade, satt som en
fin skymning omkring det öfversta af hennes ögon.
Men hvitögats emalj sken blåhvitt, som alltid förr,
och pupillerna glänste. ”Albert!” sade hon.
Han svarade intet; blott såg.
Hvad tycker du om dessa rum? vill du hyra
dem? Men du kan icke känna dem mycket ännu.
Får jag icke nu bjuda dig ned i mitt, så skall du
få se huru jag har det: frukosten väntar. Och
börjar du icke dina resor straxt i dag, så ber jag
dig ock hos mig till middagen. Går det an, Albert?
Han sade ändå intet. Men i hela uttrycket
af hans ansigte låg detta svar: Det går an!
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
