Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Vecka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det må jag väl veta, svarade hon; jag känner
ju svarfvarålderman Stenbergs? hans hustru är
en så svår ragata, att karlen kan förlora hela
lefvernet för hennes skull. Och bättre är det
icke hos Sederboms, der frun är småpjolrig, och
karlen går fånig af sorg. Än hos Spolanders då?
och Zakrisons? Det är likadant öfverallt, bara en
kommer dem så när, att man får skåda dem i
buren. Och de sluta icke förr än de gjort hvarann
till riktiga uslingar på ömse sidor; det kan jag
aldrig gilla.
Din far, Sara, hade han allt från början
varit så stygg mot din mor?
Gud vet det; men min mor stackare, bar sig väl
alltid åt på sitt vis, kan jag tro, oaktadt allt hvad
hon arbetade med sig; och det var aldrig för rart
eller just rätt trefligt. Så att far måste nog
småningom ha blifvit sådander — ond och alldeles
befängd — usch!
Detta blir för ängsligt, kära Sara; låt Lidköping
vara som det är — vi hafva icke hunnit dit
änn. Vet du hvad den här skogen heter?
Ja, jag tänker Gud förlåter mig, att jag är
som han har gjort mig. Nemligen på mitt bästa
vis; det förstås. Men att jag skall pina en annan
ända innerst till helvete, eller att en annan skall
köra mig ditinn; det är onödigt. — Hvad skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
