Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Vecka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så god och träd ett par steg närmare, så får jag
tända; denna vackra flicka har satt mig på en
post, hvilken jag som god militär ej kan lemna.
Straxt! straxt! svarade kaptenen. Sara stod
och såg på, och hon kunde ej afhålla sig från
ett högt skratt, då de begge karlarne satte
cigarrändarne mot hvarann, med spända allvarsamma
ögon observerade spetsarne, och ifrigt arbetade
på att det skulle ta eld. Det lyckades, och den
hederliga, fryntliga kaptenen gick sin väg. Med
ett eget uttryck af sällhet tog sergeanten begge
kindbenen pinfulla af ny, frisk rök — ty man vet att
det är den första röken som smakar bäst — och
blåste ut den högst långsamt — men blåste den i
sin tankspriddhet precist midt i ansigtet på Sara.
Åh då!! ropade hon, och sprang sin väg ånyo
till den der andra delen af fördäcket, der hon
hade sitt förut omtalade skrinbestyr.
Albert stod således åter ensam vid sin
kappsäck — d. v. s. hennes — och betraktade den
sjunkande vestersolen. Man var nu kommen in
på Galten och Suggan, de begge yttersta
Mälarfjärdarne emot Arboga till. Albert stod och såg
på solen, som sagdt är, men han såg också
emellanåt på kappsäcken. Han rökte långsammare nu,
ty han tänkte, om den här cigarren blir slut i ett
rapp, så tör det icke falla sig lika behändigt som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
