Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Vecka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den sturska rakheten synes icke till i detta
samhälle. De små husen äro gamla, vänliga; och
man finner dem snart icke blott hafva gaflar, utan
äfven långsidor med täcka fönster på, och till och
med portar, der man känner sig hågad att stiga
in. Här är icke tecken till förnämt, hvarken af
den högadliga riddarhus-sorten, ej heller af det
penningadliga hos ett rikt och stolt borgerskap,
ej heller det ur-förnäma, som finnes hos den
sjelfständiga delen af bondeståndet och visar sig i dess
sätt att vara — nej, här ses allenast det medborgerliga
af anspråkslösaste slag. Man tror alla husen
tillhöra skutskeppare, glasmästare, borstbindare,
fiskare.
Klart är, att härmed förstås allenast det
Strengnäs, som möter den från sjön uppstigande
passageraren, och omgifver honom innan han kommer
så långt som till domkyrkans upphöjda, trädbevuxna
kulle, i hvars grannskap biskopshuset och
ett par hus till antyda en högre verld. Men
sergeanten, med sin glasmästarflicka under armen,
hade ännu icke gått åt höjderna. De hade icke en
gång gått till torget. De hade, till följd af
hennes utrop om det lilla huset med hvita luckorna,
stannat i den märkvärdiga Strengnäs-labyrint af
små krokiga gator och hus, som befinner sig emellan
sjöstranden och torget. Här förde han sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
