Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig i graciös lek med marken, och gestaltens
fulländade linjer framträdde retande i sin smidiga
spänstighet, när hon lutade sig över blommorna.
Forskande hade hennes blick vilat på honom,
medan han besvarade Hedvigs fråga, men den
lämnade honom fort i fred. Hon upptog icke heller
ämnet. Teologiska och filosofiska spörsmål voro
alltför abstrakta för hennes människoälskande
verksamhetslust.
”Ni kan tydligt se ert stolta vita slott här från
mitt herdatjäll, grevinna”, återtog Hedvig.
”Varsnar ni inte över trädtopparna både de pompösa
urnorna och bysterna på taket. Jag har en magnifik
utsikt både för mina ögons lust och mitt hjärtas
gratitude.”
”Låt oss hoppas, att vi tre få många glada
stunder tillsammans, kära fru Nordenflycht”, sade
Karin vänligt. ”Herr Fischerström är eder en god
lärjunge. Han föredrar nästan lika excellent som ni
Montesquieus prosapoem.”
Hedvig rynkade pannan, och genom henne skar
som ett knivstygn ett citat av den franske mästaren:
”Hjärtat fastställer själv det ögonblick, på vilket
det skall giva sig.” ”Var det väl möjligt för en
varmblodig estet att icke ge sitt hjärta åt Sjös
förtrollande härskarinna, vilken bevarat sin ungdom
som en Sarons lilja?
Hon undertryckte den svallvåg av svartsjuka,
vilken slog sin bränning mot hennes förnuft, och
visade vägen in i det anspråkslösa, gröna hus, dit hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
