Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ska’ en annan fattig, syndig människa hoppa ? Här
är eld runt omkring oss. Hela malmen är antänd.
Gud tröste den som ställt till slikt fanstyg.”
Hon linkade skyndsamt ut, visste knappt vart,
men vanan hade fört henne till köket, där hon i
flykten grep den stora sumppannan av koppar och
en sopkvast, så rusade hon vidare ut i
människovim-let bland sängkläder och husgeråd.
Hedvig hörde det tunga fallet av en trymå,
vilken slagit i gatan. Klingandet av glasskärvorna
drunknade strax i larmet. En stackars, troligen illa
bränd hund, tjöt förtvivlat, men sparkades död åt
sidan av bryggareåldermannens häst.
Fru Kristina satt nu orörlig i länstolen.
”Vi brinner inne”, sade hon, men tillade strax
därpå med höjd röst: ”Löp för livet, dotter,
innan ...”
Brandröken fyllde hennes mun som en instoppad
kavle och tvang henne att tystna.
Nu sprungo fönsterrutorna av hettan.
Hedvig lyfte i stum rådlöshet händerna som för
att lägga dem mot de eldbländade ögonen.
Nu kommo sprutorna. Gatan skakade under
deras tyngd, och alltjämt rullade vattentunnorna.
”Ohej! Ohå!”
Ett rungande hurra, ännu ett!
Kungen hade väl kommit ridande, när den blå
flaggan hissades på Skeppsholmen.
En röst tätt under fönstret vrålade vanvettigt:
”Herren Gud vill folket plåga, alla malmarna stå
i ljusan låga.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
