Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon väcktes ur sin vanmakt, vilken räckte flera
timmar, av fru Kristinas förnöjda:
”Gud signe dig, dotter kär, nu får du vakna upp
för att kväda vår nye tronföljares lov. De ropa ut
både honom och freden med Ryssland härutanför.
Ser du, jag har öppnat så väl luckorna som
fönstren!”
Som i sugande hunger grep Hedvig strax sin
fjäder och lät den ila över papperet, men orden
formade sig icke genast så som modem föreställt sig.
Alltjämt såg Hedvig för sig de kämpande
dalamännen, vilka i ovist nit drivits från hembygden, men
vilkas hjärtan dock klappade starkare för
fosterlandet än herrarnas i de guldbroderade rockarna,
hattpartiets capita.
Den nyss så ivrigt förda pennan stannade tvärt.
Var hon redan en voltairian, en, som måste
tänka sina egna farliga, stridslystna tankar? Var hon
annat och mera än den malörösa herdinnan i
Norden, vilken lockade veka klagotoner från en
sorg-florsbehängd harpa ?
Blotta föreställningen om att kunna bli en
blygsam skugga av skaldekonstens Pindaros, kom blodet
att i en eldström rusa genom hennes ådror. Aldrig
skulle hon förtröttas på vägen, aldrig vika undan för
svårigheterna.
Älskade hon icke med hänförelse det gensträviga,
fåordiga och karga språk, hon med vördnad kallade
sitt modersmål? Hon kunde tjusas av sin ringa
förmåga att dana det, och aldrig brast hennes tåliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
