- Project Runeberg -  Sigrid Persdotter Bjurcrona. En släktroman /
190

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att den som ytterst skulle avgöra frågan var varken
häradshövdingen, Hanssons eller hon utan Johan. I
hans själ lågo hindren förborgade. Vem skulle kunna
övervinna dem? Att resa Bjurnäs ur dess förfall, att
brottas med pengar och folk det var ett lekverk mot att
brottas med denna barnasjäl. Ingenting fanns att göra.
Bara att vänta, vänta.

Patron Boström kunde icke förstå vad det blivit åt
Sigrid. På skvallervägen fick han höra om hennes
nattliga vandringar i salarna på Bjurnäs. Han började tro,
att hon var olyckligt kär. I sin välvillighet bjöd han
henne till Alby så ofta han kunde. Ibland kom hon,
ibland icke. Lät hon övertala sig att fara över var
det mest för Gretas skull. Hon kunde icke motstå
flickans varma böner i telefon. Vid sådana tillfällen fick
Gustaf Boström icke mycken glädje av Sigrid. De båda
kjoltygen sammangaddade sig på det skändligastc sätt
mot honom och stängde oftast in sig i Gretas rum för
att leka. Kom Sigrid över på någon av Gustaf Boströms
stora fester, satt hon vid bordet som en gipsstaty och
lät sig svängas omkring i balsalen som en trädocka. Hon
är omöjlig, blev det allmänna omdömet på trakten.

Gustaf Boström försökte en gång tala förnuft med
henne och säga, att hon icke skulle gå och hänga läpp.
Det fanns sannerligen många, som skulle bli
stormförtjusta om hon ville låta sina härliga, blå ögon lysa litet
vänligare. Vad honom själv beträffade, vore han beredd
att offra gods och guld för att se henne glad igen. Det
var ett halvt frieri. Han fick ett svagt leende i belöning
och en förklaring, att det visst icke fattades henne något.
Hon bara sov illa.

Gustaf Boström såg på de mörka ringarna under
hennes ögon och hade sina tankar för sig.

»Har du tråkigt, skall du gifta dig», rådde han stor-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desigrid/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free