Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nedbringat gårdens utgifter med trettiotre tusen kronor.
Det var ovädersägliga siffror, påstod han.
Huvudvillkoret var dock, att inspektören avskedades genast. De båda
damerna sågo osäkra på honom. Det låg däri en
outtalad fråga vem som skulle göra det. Och hur skulle det
gå med gården?
»Jag förstår», sade Gustaf Boström. »Det åtar jag mig.
Var icke rädda. Jag har handskats med ilsknare kreatur.
Jag har talat vid en av mina rättare. Han får komma
över hit och hålla öga på gården den första tiden, tills
vi hinner se oss om efter en annan. Det är en skötsam
och duktig karl, äkta smålänning, och hederlig ända ned
i stövelklackarna.»
Gustaf Boström måste resa sig. Han var vid strålande
humör. Bjurnäs skulle sannerligen icke behöva säljas.
Han frågade om damerna tilläto, att han tände en cigarr.
Det kom fram whisky och sodavatten till honom.
Hennes nåds bekymmer började fördunsta. Hon skulle
säkert kunna behålla den nya jungfrun också, när man
sparade så mycket pengar första året. Allt det andra
angick henne mindre. Allt pratandet om vallar och utsäde
och djur var troligen mycket förståndigt, när det kom
från Gustaf Boström, men det var saker, som lågo långt
utanför hennes cirklar. Bara jag får vara i fred, tänkte
hon, få de göra vad de vill. Det var klart, att de måste
inskränka sig. Allt för mycket skulle det dock icke bli,
det var säkert. I tysthet gjorde hon reservationer, men
öppet förklarade hon, att Gustaf Boström var
förtjusande.
Epitetet var icke lyckligt. Med skallig hjässa och
eldröda mustascher samt det högst vulgära om än goda
ansiktet kunde patron Boström knappt förtjäna att kallas
förtjusande, även om han var uppsträckt i långrock,
grårandiga byxor och blankskinnsskor.
Gustaf Boström protesterade också svagt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
