- Project Runeberg -  Sigrid Persdotter Bjurcrona. En släktroman /
82

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fick hon smaka ridspöt och det gick i full kariär fram
mellan granarna. Hon lydde faderns gamla, beprövade
råd att icke låta någon häst inbilla sig, att det var hästen
som ville löpa utan att ryttaren ville det. I den branta
backen upp mot Smedstorp var Freja utpumpad, saktade
av sig själv farten och började gå i skritt. Då klappade
Sigrid Freja uppmuntrande på halsen.

»Så där ja, min flicka, nu är vi vänner igen», sade
hon.

Dagen var solig och varm. Det kändes bäst, när de
kommo upp på backkrönet och solen började badda på
ordentligt. Vid första skogsvägen tog Sigrid av. Hon
hade icke lust att rida hem ännu. Hon hade ingen
brådska alls fast hon låtit påskina det. Hon hade fått
svar på sin fråga. Det var huvudsaken.

När hon fattade sitt beslut att rida till Alby för att
spörja farbror Gustaf om råd, skedde det i förbittring
över några räkningar, som kommit samma morgon. Det
gällde moderns kläder. Räkningarna voro rent av
orimliga. Någon utväg måste finnas från allt detta
oförnuft. Faderns fråga om Sigrid kunde stanna på gården
och hjälpa modern hade uppenbarat sig på nytt, och så
hade Sigrid klätt sig i riddräkt, sadlat på själv och givit
sig av huvudstupa till Alby utan att närmare tänka på
saken. Det var därför hennes fråga till Gustaf Boström
kommit så tvär och förutsättningslös.

Jaså, han tror mig icke om att duga till någonting,
tänkte hon där hon red fram och lät hästen gå som den
ville. Hon rodnade av harm, när hon tänkte på hur han
skrattade, då han frågat, om hon tänkte bli lantbrukare.

Visst var det mycket att tänka på, det förstod hon.
så mycket hade hon levat på landet. Allt det Gustaf
Boström räknat upp hade hon hört fadern göra. Han
kanske icke gjort det med samma gemyt som farbror
Gustaf, men det hade varit samma lovsång och samma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desigrid/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free