- Project Runeberg -  Sigrid Persdotter Bjurcrona. En släktroman /
70

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Arvode! Är du galen, människa? Tror du jag tänker
ta betalt för det här?» röt Gustaf Boström till och blev
blodröd i ansiktet.

»Nej, men jag», sade advokaten milt och reste sig.
»Skall du eller jag säga till?»

Gustaf Boström gick utan ett ord ut ur Per
Bjur-cronas arbetsrum, där de suttit, och uppsökte hennes nåd.

»Ja, nu är vi färdiga, kära Matilda, om du vill komma
in och titta på papperen. Bäst att vi får fatt i Sigrid
också.»

Inne i arbetsrummet samlades de. Häradshövding
Tor-sell föredrog utan spår av känsla de torra siffrorna. En
del av detalj siffrorna hoppade han på Gustaf Boströms
något kärva uppmaning över. Hennes nåd och Sigrid
sutto stilla och lyssnade. Det var mycket, som de icke
begrepo, men när Torsell med något höjd röst slöt med
orden — boets behållning uppgår således till
femtontusen-trehundrasextiofyra kronor och sjuttiotre öre — förstodo
de fullt att de voro så gott som ruinerade.

Ingen av de fyra personerna sade ett ord mer. Torsell
plockade i papperen. Gustaf Boström stod med pannan
tryckt mot fönsterrutan och stirrade ut. Hennes nåd hade
sjunkit tillbaka i ena skinnstolen, begravande sina tankar
och sin sorg bakom slutna ögonlock, och Sigrid satt borta
i ena hörnet av rummet med huvudet nedsänkt. Alla
kände de, att siffrorna måtte talat sanning, och att där
icke mer fanns att tillägga. De små, obetydliga tio
siffrorna, som bara växlade plats på ett stycke papper, hade
blivit de talande, de handlande, de mäktiga inne i Per
Bjurcronas arbetsrum. Torsell såg dem hopade i långa
kolumner, sida efter sida på papperet; Gustaf Boström
hörde dem ännu ljuda i öronen på sig; hennes nåd tyckte,
att de vältrade fram ur alla skrymslen och gömställen,
fast hon fortfarande satt med slutna ögon, och Sigrid
kände hur gigantiska väsen svävade över Bjurnäs, be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desigrid/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free