Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visste icke själv vad orsaken var, men hon kunde helt
enkelt icke skriva till honom. De hade aldrig växlat ett
brev med varandra. Allt hade skett muntligen. Hon
försökte flera gånger börja ett brev till honom men kunde
icke fortsätta utöver de första inledningsorden. Hon satt
länge och tittade på:
»Min ömt älskade» — eller något liknande. Men det
blev aldrig mer.
Hur skulle hon också kunna skriva till honom om allt
vad som hänt, vad som hon fått veta? Hur skulle han
förstå faderns känslor, hans förslag, att hon skulle stanna
på Bjurnäs? Ännu mindre kunde hon skriva till Erik om
faderns oäkta son. Det var rent av omöjligt. Det plågade
henne att sätta sig ned och bekänna faderns synd.
Dessutom kunde hon det helt enkelt icke. Fadern hade
förbjudit det.
Sigrid uppsköt brevskrivandet dag för dag. Närmaste
tiden efter begravningen blev icke stort bättre än veckan
förut. Inspektorn kom med försmädliga frågor om, när
utsädet var att vänta, och om han skulle börja på att sätta
stallet i stånd som kapten ville, jämte andra för Sigrid
obegripliga saker. Trädgårdsmästaren ville ha nya
bänkfönster, som kapten lovat, och det måste nödvändigt
skaffas hjälp till grävningen i köksträdgården för han själv
kunde inte hinna med allt. Och en ny spruta till
Bor-deauxvätskan måste han ha, annars tog ohyran livet av
fruktträden. Det dröjde inte kanske mer än en vecka,
innan träden började blomma riktigt, och första
sprutningen måste alltid göras före blomningen. Magnusson
ville ha ny sits i trillan och Fiskar-Anders hade fått löfte
på icke mindre än femton abborrnät.
Det var att bli förtvivlad. Det tycktes som om alla
sammansvurit sig mot henne. De begärde aldrig att få
tala vid hennes nåd utan alltid vid fröken. De liksom
stodo och lurade på henne var hon gick för att överfalla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
