- Project Runeberg -  Sigrid Persdotter Bjurcrona. En släktroman /
8

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hade fru Söderblom visserligen fått vänta på
månadsbe-talningen ett par veckor, men kom gjorde den alltid, och
Sigrid Persdotter Bjurcrona prydde onekligen upp
pensionatet. Flickan var kanske en smula för kokett och tyckte
om att beundras, men så var det med alla flickor nu för
tiden. Förälskelsen i Erik Lindstål var allmänt bekant
på pensionatet, där Sigrid och han träffat varandra. Det
var icke heller något fel. Det blev snart förlovning
glun-kades det.

»Vet fru Söderblom, om doktor Lindstål är
hemkommen?» frågade Sigrid. »Vi skulle gått på operan samman
i kväll, men...» Hon avslutade icke meningen. Det
ryckte kring mungiporna på henne. Fru Söderblom
märkte, att flickan bleknade, och klappade henne
moderligt på skuldran, något som gav ett rätt bisarrt intryck,
eftersom pensionatsvärdinnan var liten, tjock och rund
och Sigrid Bjurcrona högväxt och slank.

»Jag skall säga till honom, när han kommer»,
försäkrade fru Söderblom. »Stackars liten!» utbrast hon.
Därmed avsåg hon icke doktorn utan Sigrid.

Jag skriver så fort jag kommer hem. Hälsa och säg
honom det. Kanske Lina kan få hjälpa mig ned med
kappsäcken ?»

De letade efter jungfrun. Hon var försvunnen. Fru
Söderblom erbjöd sig själv, men Sigrid tog beslutsamt
kappsäcken i hand. Fru Söderblom ville ringa efter bil.

»Jag tar hissen, så det gör ingenting», förklarade
Sigrid. »Det brukar alltid stå en bil nere i hörnet. Det är
icke tio steg.»

Väl i bilen drog Sigrid en suck. Hon såg ännu en gång
på klockan och kände efter i handväskan, om hon tagit
portmonnän med sig i brådskan. Allt hade gått så
brådstörtat. Hon undrade själv över att hon inte kände sig
yr. Det var knappt en halvtimme sedan hon fått
telegrammet och nu var hon redan på väg hem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desigrid/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free