Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
918 DEN SANNA KRISTNA RELIGIONEN.
Att denna Kyrkas första tillstånd yar Herren Jehovihs
Synligblifvande, Kallelse och Förbund samt dess
Uppgång eller Morgon.
47. Ordet lär oss, att Herren Jehovah har visat Sig i
början af hvarje af de fyra Kyrkor, som hafva varit på denna
jord. Orsaken dertill är den, att Gud är allt i alla i
ky-kan och i religionen, och erkännandet af Gud är deri
likasom själen i kroppen, hvilken gör lefvande både dess inre
och dess yttre. Erkännandet af Gud är också likasom
alstringskraften i fröet, hvilken i det innersta meddelar åt allt
den saft, som den genom roten drager ur jorden, och följer
den från första spirningen till frukten, som den också
genomtränger, och gör att växtligheten fortskrider i sin
ordning. En menniska af kyrkan, men som icke har något
erkännande af Gud, är derför i änglarnes ögon likasom ett
oskäligt djur, ja, likasom ett skogens vilddjur eller nattfogel
eller likasom ett hafsdjur; ja, en menniska utan Guds
erkännande är likasom ett träd, hvars grenar äro afhuggna och
hvars stam är sönderhuggen och det hela hoplagdt i en hög
till bränsle; ty Herren säger: »Mig förutan kunnen I alls
intet göra. Om någon icke blifver i mig, kastas han ut likasom
en gren och förtorkas, och man samlar dem och kastar dem i
elden, och de brinnas, Joh. 15: 5, 6. En menniska utan
Gudserkännande är i det inre med hänsyn till sin förnuftsförmåga
likasom ruinerna af en uppbränd stad och likasom en
maträtt, som - sedan dess närande vätskor äro urkokta - icke
duger till annat än att kastas på gödselhögen o. s. v.
48. Men det vore omöjligt för menniskorna att erkänna
Gud och något Guddomligt, om icke Gud uppenbarat Sig i
en personlig menniskoform, ty verldens naturliga ting
omgifva dem, så att de hvarken se, känna eller eftersträfva
något annat än det, som är naturligt och i omedelbar beröring
med deras kroppars organer. Deraf afla och förvärfva deras
sinnen förnuftsförmögenheter, som ligga i sjelfva naturens
sköte, likasom fostret i moderlifvet; icke heller se de något
förrän de komma fram och emottaga ljus. Huru kan då
menniskan i detta tillstånd på något sätt skåda öfver naturen
och erkänna någonting öfver densamma, hvilket allting är,
som är Guddomligt, Himmelskt och Andligt, och följaktligen
också allt, som hör till religionen? Dessa ting äro i sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
