Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
692 DEN SANNA KRISTNA EELIGIONEN.
drager det, inflyter det i hennes tankar. Likaså inflyta
god-heter jemte sanningar ofvanifrån i tankarne ifrån Herren,
och der vägas de likasom tyngder i vågskålar. Om man då
upptager det onda, så emottages det af den gamla viljan och
fogar sig till det der varande onda, men om hon antager det
goda jemte sanningar, då bildar Herren en ny vilja och ett
nytt förstånd ofvanför de gamla, och der inplantar Herren
småningom det nya goda medelst sanningarne, och dymedelst
nnderkufvar Han det onda, som är nedanför, samt
undanrödjer det och bringar allt i ordning. Häraf är det också klart,
att tanken är ett renings- och afförningsorgan förmedelst
hvilket det ärftliga onda frånskiljes. Om alltså det onda, som
menniskan tänker, skulle tillräknas henne, så kunde icke
någon omskapelse och pånyttfödelse ega rum.
660. Emedan det goda hör till viljan och det sanna
till förståndet, och många ting i verlden motsvara det goda
såsom frukter och nyttor, och sjelfva tillräknandet deraf
motsvarar värderingen och priset, så följer att det som här
är sagdt om tillräknandet kan jemföras med alla skapade
ting; ty såsom förut oftare har blifvit visadt, hafva alla ting
i hela verlden hänsyn till godt och sant eller i motsatt
betydelse till ondt och falskt. Vi kunna derför göra en
jemförelse med kyrkan, som värderas efter sin kärlek och tro,
men icke efter kyrkobruken som fogas till densamma.
Jemförelse kan och göras med en kyrkans tjenare, som uppskattas
eftersin vilja och kärlek och tillika efter sitt förstånd i andliga
ting, men icke efter sitt tillmötesgående väsen och sin drägt.
Jemförelse kan ock göras med gudstjensten och med
templet, hvaruti den hålles; sjelfva gudstjensten sker i viljan och
i förståndet likasom i sitt tempel, och detta kallas heligt,
icke för sin egen skull utan för det Guddomliga som der
läres; och äfven kan man göra jemförelse med ett rike, der
det goda regerar och tillika det sanna, som högt älskas, men
icke med ett rike der det sanna regerar och icke det goda.
Hvem bedömer en konung blott efter hans betjening, hästar
och vagnar och ej efter hans konungsliga egenskaper, som man
vet att han besitter, och som bestå i att styra af kärlek och
klokhet? Hvem ser icke vid ett segertåg först på segraren
och dernäst på ståten, men icke i omvänd ordning - således
på det formela efter det väsentliga, men icke tvärtom? Viljan
är det väsentliga och tanken är det formela, och ingen kan
tillräkna det formela annat än det, som det har ifrån det
väsentliga; således är det det senare men icke det förra som
tillräknas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
