Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM OMSKAPELSE ETC. 633
nar sir; Sons förtjenst och rättfärdighet och sänder den
Helige Ande. Man antager i allmänhet, att denna tro utgör
den inre menniskan, och att den yttre, som är den
naturligt-moraliska menniskan, framkommer af den förra menniskan,
samt att denna är ett bihang tiR den inre menniskan,
jemförelsevis såsom svansen på en häst eller oxe, eller såsom
påfogelns eller paradisfogelns stjert, som räcker ned till dess
fotsulor utan att den hänger samman dermed; ty man säger,
att kärleken följer denna tro, men att om kärleken från
menniskans vilja ingår deruti, så går tron förlorad. Men emedan
man nu för tiden inom kyrkan icke erkänner någon annan
inre menniska, så blifver följden, att det icke finnes någon
inre menniska - ty ingen vet om denna tro är honom gifven
eller icke; att den möjligen kan gifvas, och följaktligen är
inbillad, är förut visadt. Häraf följer, att det nu för tiden
hos dem, som bekräftat sig i ofvanämnda tro, icke finnes
någon annan inre menniska än den naturliga, som ifrån
födelsen flödar af allt slags ondt. Härtill kommer det påståendet,
att pånyttfödelsen och helgelsen skola af sig sjelfva följa
denna tro, och att menniskans medverkan, medelst hvilken
allena pånyttfödelsen likväl sker, skall uteslutas. Häraf
kommer det, att man i den nuvarande kyrkan icke kan
erhålla någon kunskap om pånyttfödelsen, fastän Herren säger,
att den, som icke pånyttfödes, kan icke se Guds rike.
592. Men den inre och den yttre menniskan i den Nya
Kyrkan äro deremot af helt annan beskaffenhet. Den inre
menniskan hör till hennes vilja, hvaraf hon tänker då hon
är lemnad åt sig sjelf, hvilket är fallet då hon är hemma,
men den yttre mennisksn är hennes handling och tal i
sällskap med andra utom sitt hus. Följaktligen är den inre
menniskan kärlek, emedan denna hör till viljan, och den är
tillika tro, ty denna hör till tanken. Fore pånyttfödelsen
utgöra dessa båda (personligheter) den naturliga menniskan,
som sålunda är delad i en inre och en yttre menniska. Detta
framgår klart deraf, att menniskan icke har lof att handla
och tala i sällskap eller ute på samma sätt som när hon är
lemnad åt sig sjelf eller hemma. Orsaken till denna
söndring är den, att de borgerliga lagarne föreskrifva
bestraffningar för dem, som göra ondt, och belöningar för dem, som
göra väl, och derför tvingar menniskan sig att åtskilja den
yttre menniskan ifrån den inre, ty ingen vill blifva straffad,
och hvar och en vill blifva belönad, hvilket sker medelst
egodelar och utmärkelser, men det förra kan icke undvikas, och
det senare icke vinnas, örn hon icke lefver efter dessa lagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
