Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KATECHISMUS ELLER BE TIO ORDENS BUD ETC. 367
att du är galen?» och han svarade: »Det kan jag väl, men
jag vill icke. Hvem är icke galen?» Sedan badö de honom
säga uppriktigt om han skämtade, eller om han trodde, att
icke något är sant utan det, som menniskan gör till sant,
och han svarade: »Jag svär på, att jag tror det». Derefter
blef denne allbekräftare skickad till änglar, som skulle
utforska honom, hurudan han var, och efter utforskandet sade
de: »Han eger icke det ringaste förstånd, ty allt hvad som
är öfver förnuftet (Kationale) är hos honom tillslutet, och
endast det som är nedom förnuftet är öppet. Öfver förnuftet
är det andliga ljuset, och nedom förnuftet är det naturliga ljuset,
och detta ljus är hos menniskan sådant, att det kan bekräfta
hvad som helst, men om ieke det andliga ljuset inflyter i det
naturliga ljuset, då ser menniskan icke, om något sant är sant,
och således icke heller, att något falskt är falskt. Att se bådadera
kommer af det andliga ljuset i det naturliga, och det
andliga ljuset är från himmelens Gud, som är Herren. Denne
aU-bekräftare är deiför icke menniska, ej heller djur, utan
en djurrnenniska». Jag frågade änglarne om sådanas öde,
om de kunna rara tillsammans med de lefvande, då
menniskan har lif af det andliga ljuset, hvaraf ock hennes förstånd
kommer. De sade att sådana, då de äro allena, icke kunna
tänka något och följaktligen icke heller tala, utan att de stå
der stumma som automater och liksom i djup dvala, men att
de vakna upp, så snart de uppfånga något med öronen, och
de tillade, att sådana blifva de, som äro invärtes onda, ty i
dem kan det andliga ljuset ej inflyta ofvanifrån, utan endast
något andligt förmedelst verlden, hvaraf de hafva förmågan
att bekräfta. När han hade sagt detta, hörde jag från de
änglar, som undersökte honom, en röst som sade: »Gör af
detta, sorn du har hört en allmän slutsats», och jag gjorde
fuljande slutsats: Att kunna bekräfta hvad helst man lyster, är
icke kännetecken på en förståndig menniska, men att kunna se,
att det sanna är sant och det falska falskt, och att bekräfta det
.samma, det är kännetecknet-på en förståndig menniska. Derei
ter såg jag åt hopen, der bekräftarne stodo, och folkskaran
omkring dem ropade: »O hur vise!» och se! en mörk sky
omhöljde dem, och i skyn flögo tjutande ugglor och flädermöss,
och inan sade mig, att ugglorna och flädermössen, som flögo
i denna skyn, voro motsvaarigheter, alltså skenbarLeter af
deras tankar. Ty bekräftelserna af falskheter, till den grad
att de se ut som sanningar, förebildas i denna verlden under
former af nattfoglar, hvilkas ögon innerst upplysas af irrbloss,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
