Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förbön och påminnande om hans kors, och dertill med inlåta
Sin sons rättfärdighet i menniskan, samt ingifva den i
hennes hjerta likasom en enkel Wolffiansk substans, i hvilken
såsom författaren sjelf säger, hela Sonens förtjenst finnes,
men som icke kan delas, emedan den blefve tillintetgjord om
den delades; vidare, att Gud kan likasom med en påflig bulla
förlåta synderna hvem Han vill, eller rena den mest
ogudaktige från sina smutsiga ondskor, och sålunda göra den, som
är svart som en djefvel, hvit som en ljusets ängel, utan att
menniskan rör sig mer än en sten, eller medan hon står
orörlig som en bildstod eller som en afgudabild: utom flere
andra galenskaper, hvilka de, som antaga en oinskränkt
Guddomlig magt, utan kunskap om och erkännande af någon
ordning, kunna utströ, såsom en sädeskastare sprider agnarne
i luften. Sådana menniskor kunna i andliga ting, som höra
till himlen och kyrkan och följaktligen till det eviga lifvet,
gå vilse ifrån de Guddomliga sanningarne likasom en blind,
som i en skog än faller öfver stenar, än stöter pannan mot
ett träd eller intrasslar håret i dess grenar.
91. De Guddomliga underverken skedde äfvenledes
enligt den Guddomliga ordningen, men enligt Ordningen för den
andliga verldens inflytelse i den naturliga verlden, och om denna
ordning har hittills ingen vetat något, emedan ingen vetat
något om den andliga verlden. Men huru denna ordning är
beskaffad, skall i sin tid uppenbaras, när det talas om de
Guddomliga underverk och om magiska underverk.
92. IV. Att det Menniskoväsen, förmedelst hvilket Gud
sände Sig Sjelf till verlden, är Guds-Sonen.
Herren sade ofta, att Fadren hade sändt Honom, och
att Han var sänd af Fadren, såsom i Matt. 10: 40, 15: 24.
Joh. 3: 17, 34. 5: 23, 24, 36, 37, 38. 6: 29, 39, 40, 44, 57.
7: 16, 18, 23, 29. 8: 16, 18, 29, 42. 9: 4, och ganska ofta
på andra ställen. Detta säger Han, emedan det med att
sändas till verlden förstås att nedstiga och komma ibland
menniskor, och detta skedde förmedelst det Menniskoväsen, som
Han antog medelst jungfru Maria; och detta Menniskoväsen
är ock verkligen Guds-Sonen emedan Han enligt Lukas var
aflad af Jehovah Gud såsom Fader, 1: 32, 35. Han kallas
Guds-Sonen, Menniskosonen och Marias Son, då med
Guds-Sonen menas Jehovah Gud i Sitt Menniskoväsen, med
Menniskosonen Herren med hänsyn till Ordet, och Marias son,
det egentligen Menskliga, som Han antog. Att Guds-Sonen
och Menniskosonen hafva dessa betydelser, skall i det
följande bevisas. Att Marias Son betyder det blott Menskliga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
