Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frampå eftermiddagen anlände den lille
kronprinsen, och änkedrottningens ansikte
ljusnade synbart. Ribbing passade strax på,
när kungen gått att möta sin son och föreslog,
att hennes majestät borde ge honom en liten
välkomstpresent.
»Jag har ingenting», sade drottningen
vresigt, »mina juveler äro förseglade.»
»Kanske ändå en liten ring», inföll
hertiginnan Charlotte, »något minne torde väl
kunna anskaffas!»
Änkedrottningen skakade på huvudet.
Blickens hotande, kalla skärpa kontrasterade mot
ansiktets förödmjukade, förlägna uttryck:
»Jag vill inte ge honom en present, som
jag kanske sedan saknar medel att ersätta.»
Albertina lossade hastigt en liten
juvelrosett från sin spetskrage och räckte den åt
modern. Hennes soliga glädje över att få vara
den givande lyste upp hela rummet. Med
öppen famn gick hon sedan emot den lille
brorsonen.
Gustav Adolf var blyg och rädd. Hans
små händer höllo fast i stolen vid dörren,
och han började högljutt gråta, när han såg
den avtärda gestalten i sängen med två
eldögon i ett askgrått ansikte. Han hörde den
flämtande hesa andedräkten och sprang
plötsligt och gömde sig hos »den beskedliga
Lotta», hertiginnan, som smekte och tröstade ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
