Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en gamin. Jag hoppas och önskar, att du
lämnar operan tidigt.»
»Min älskade mor, jag är efter
spektaklets slut inviterad till supé hos kungen.»
Lovisa Ulrika stöter henne ifrån sig.
»Han lägger ut listiga snaror, min herr
son, och du faller naturligtvis i dem. Snart
har jag icke heller dig kvar.»
Albertina slår häftigt armarna om henne.
»Jo, alltid, alltid, min älskade mor. Ni
vet, att jag dyrkar er.»
»Ord, Albertina! Gå nu till dina nöjen!»
Albertina kysser moderns händer både en
och två gånger, men hon gör intet
erbjudande att avstå från besöket på operan utan
skyndar med små hoppande steg ut ur gröna
kabinettet, där äpkedrottningen låtit servera te för
sig och grevinnan Ribbing, en av hennes få
förtrogna i hovkretsen.
Vid supén i pelarsalen har kungen
placerat sin syster till höger om sig och bredvid
henne prinsen av Holstein. Men på andra
sidan om den unge fursten befinner sig en
oemotståndlig frestelse: den vackra, kvicka,
intagande Ulla Fersen-Höpken. Sådana ögon
av mörk sammet med guldglans har icke
prinsessan, icke heller en sådan liten förtjusande
näsa med den noblaste karaktär, och en mun,
enkom skapad att vara en retelse, pärlvita
tänder, den rundaste haka med en skälmsk
astrildsgrop.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
