Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man, men månne icke också de voro
intresserade av henne?
Åter bultar prinsessan, och äntligen
öppnas porten. Ett vänligt ansikte med
utstående kindknotor och omramat av prydliga
lockar tittar ut. Det är mamsellen själv. Det enda
som är skarpt och genomträngande hos
henne är blicken. Med ett vasst ögonkast
granskar hon de besökande. Har hon sett dem
förr, känner hon igen dem, trots både mask
och förklädnad, och hon vänder sig genast
till fröken Rudenskiöld:
»Är min nådiga kaffehungrig igen?»
De ha kommit in i en liten förstuga, där
en omisskännlig kaffelukt blandas med dén
syrligt söta doften av gömda äpplen, och med
lavendelns kryddstarka ånga.
»Nej, det är inte jag, som vill, som skall —»
Caroline vet inte, vad hon bör tillägga. Och
hon avslutar inte meningen utan säger j stället:
»Min väninna här vore så tacksam, om
mamsell ville spå henne. Hon är från landet, »i
Spåkvinnans långa, magra gestalt bugar
inbjudande. Hon talar med stark, finsk
brytning:
»Hm! Stig in! Den unga damen är inte
van att stå i farstun, kan man se», tillägger
hon, då Albertina med en ofrivilligt befallande
rörelse pekar på en stängd dörr. »Var så
god!»
Albertina gör en nigning för att dupera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
