Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vinden än blåser. Gäller det Gustav, får hon
tala, tala till dess hon storknar; gäller det
Fredrik, måste hon försträcka pengar,
pantsätta juveler eller skriva på reverser.
Blodet blir hett och oroligt inom henne.
Hon känner lust att frigöra sig från alla
dessa plikter, som begäras av henne, därför att
hon är dotter och syster — alltid dotter och
syster. Häftigt reser hon sig upp, och mot
sin vilja skriker hon i desperation till
fröken Sinclair:
»Vad står du där och blänger för? Du
har de dummaste koögon jag någonsin sett.»
Egentligen har hon också lust att ge den
oskyldiga fröken en örfil. Det kliar i
fingertopparna, men hon rusar i stället på dörren,
slänger en kappa över sig och springer
bar-huvad ned i stallet till sin favorithäst. Med
kinden mot hans skinande blanka bringa står
hon och låter munnen löpa, först i harm och
bitterhet, men så småningom allt mildare och
ångerfullare.
»Jag var stygg och häftig, Trésor, nu få
vi be om förlåtelse, det blir ingen annan råd.
Och Sinclair får ha det lilla turkossmycket.
Mon Dieu, vad min vivacité är för en dryg
utgiftspost!» Hon säger det dock leende och
med en skälm i ögonen, ty nu är hon god
och glad igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
