Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finna honom trög och alltför beskedlig,
allenast hålla av honom för hans stora redbarhets
skull.
»Du käre», viskar hon en stund senare
i håns öra, »hade jag inte din kärlek, vore
jag fattig och eländig. Vad skulle jag göra med
mig själv, om jag inte hade ett hjärta att
drömma hos. Mina drömmar ha alltid varit min
största lycka.»
Han sluter henne varsamt intill sig som
om hon ’vore en bräcklig liten tingest av
sköraste porslin, och visst ser hon ut som en
Sévresdocka med sina rodnande kinder och sin
mjuka oskuldsmun, men hon kan älska. Det
medvetandet gör henne dyrbar för honom,
hon kan. ge en kvinnas djupa, heta kärlek,
därför att ’den bor inom henne som längtan
och livstro.
Och han besluter att, så fort det låter sig
göra, tala ined den nye kungen om denna
hjär-teangelägenhet, blott de viktigaste
regerings-ärendena hunnit ordnas. Om
änkedrottningens samtycke är han nästan säker. Trots sin
preussiska stolthet tyckes hon ej eftersträva
något lysande furstligt giftermål för dottern.
Med sina kloka, allvarliga ögon djupt i hans,
hade hon en gång sagt:
»Min lilla Albertina trivs bäst som
burfågel, bara man tillfredsställer hennes krav
på socker och friskt grönt. Sådana äro de
flesta kvinnor, och slik var väl urbilden
me-5 — Den glada prinsessan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
