Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ha brukat henne som en viljelös egendom. Hon
har aldrig varit sig själv i sorglös frihet, och
nu, — när hoppet om egen lycka rodnade till
mognad, slog ödets hagelskur ned hennes
dröm. Tårögd kryper hön upp på kanapén,
en brokig fjäril är hon, vilken skälver för
frosten.
»En kurir skall genast avgå till
kronprinsen.» Det är greve Fersens stämma, som
klingar distinkt och klockklart. »Utan
uppskov måste vår unge nådige herre
underrättas.»
Ingen marskalkstav dunkar åktpåkallande
i golvet, men orden nå alla som en väckande
maning. Andra tider stunda, det är slut med det
dåsande, tröga lugnet. De flesta se för sig
ett par ögon, brinnande som vårdkasars heta
och starka flammor. Prins Carl lägger
händerna på ryggen. Han vandrar långsamt över
rummet.
»Min broder kronprinsen skall
underrättas», upprepar han, som om det egentligen
varit hans tanke Fersen upptagit. Hans
magra ansikte är bekymrat. Den alltid tystlåtna
munnen tuggar outtalade ord, och blicken
söker ofrivilligt Brita Horn. Gustav gillar inte
den fleuretten, över huvud gillar han icke
alls de alltför tondra känslor;* som
hertigarna blotta. »Kvinnorna äro festens blommor;
de vissna, när arbetsdagens morgon gryr»,
menar han kyligt.–––-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
