Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kronprinsessan förmådde inte släppa
halsbandet. Hennes bildsköna ansikte strålade i
detta ögonblick. Hon log med de mjukaste
purpurläppar.
En sekund därefter lågo juvelerna i
hennes hand.
»Tag dem — bli lycklig», viskade en
barnslig röst med ett ivrigt tonfall. Så sprang
Albertina mot dörren snabbt och föga
ceremoniellt. Men i gemaket utanför tvärstannade
hon och blev alldeles blek. Vad skulle söta
mor säga? Hon vågade inte anförtro sig åt
någon — om inte åt cher pére. Han bleve
åtminstone inte ond. Och om han icke vore
i för stor penningknipa, skulle han säkert låta
beställa ett likadant halsband åt henne. Hon
lade en spetsfichy över sin bara hals, när
hon begav sig in till modern för att säga
godnatt. Hovfröken Lovisa von Bohlen kom emot
henne.
»Hennes majestät ber mig framföra
hennes tendra hälsning. Ers kunglig höghet
skulle icke gå in till henne i afton.»
»Quel bonheur», utbrast Albertina
ofrivilligt.
»Ers kunglig höghet behagar mena–––-?»
»Ingenting styggt, det försäkrar jag, men
— men —––––»
Bekännelsen om halsbandet ville så
gärna fram över de alltid uppriktiga läpparna.
Förställningskonst var det svåraste ämnet på
3 — Den glada prinsessan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
