Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJUTTIOFÖRSTA KAPITLET 477
bjuden, och i henne råkade mr Abel bliva kär. Huru det
kom sig eller huru de kommo underfund med det, vet ingen.
Men säkert är att de med tiden blevo gifta och lyckliga.
Och det är ett nöje att anteckna att deras familj förökades.
Ponnyn bibehöll sin böjelse för oberoende och
självständighet ända till sista ögonblicket i sitt liv. Han gick ofta
fram och åter med den lilla faetonen mellan mr Garlands
och hans sons hus, och som det gamla och det unga paret
ofta voro tillsammans, hade han sitt eget stall hos det nya
hushållet, dit han brukade spatsera in av sig själv med
överraskande värdighet. Han nedlät sig att leka med barnen,
då de bleva gamla nog för att göra bekantskap med honom,
men ehuru han så till vida var mycket eftergiven och tillät
dem sådana små friheter som smekningar eller till och med
att se på hans skor eller hänga sig i hans svans, fick likväl
aldrig någon av dem stiga upp på hans rygg eller köra
honom, varigenom han visade att även deras förtrolighet
måste hava sina gränser.
Han var icke otillgänglig för varm tillgivenhet på gamla
dagar, ty då den goda magistern efter prästens död slog
upp sina bopålar hos mr Garland, fattade han stor vänskap
för honom och underkastade sig helt älskvärt att köras av
honom, utan minsta motstånd. Han gjorde ingenting under
de två eller tre sista åren före sin död, utan levde i
överflöd, och hans sista handling var — i likhet med en kolerisk
gammal herre — att han sparkade sin doktor.
Mr Swiveller, som återhämtade sig långsamt efter sin
sjukdom, köpte ett vackert förråd av kläder åt markisinnan,
så snart han kom i åtnjutande av sin årsränta, och satte
henne sedan i skola. Sedan han en tid varit tveksam om
något namn, som skulle vara henne värdigt, beslöt han sig
för Sophronia Sphinx såsom varande välljudande och
elegant och dessutom betecknande någonting hemlighetsfullt.
Under detta namn begav sig markisinnan gråtande till den
skola, han hade valt och från vilken hon, innan många
kvartal gått till ända, flyttades till en anstalt av högre ordning,
emedan hon snart gick om alla sina kamrater.
Mr Swiveller höll markisinnan i denna skola, tills hon,
måttligt gissat, var fyllda nitton år — såg bra ut, var
kunnig och godmodig, då han allvarligt började betänka vad
som skulle göras därnäst. Under det han vid ett av sina
periodiska besök begrundade denna fråga, kom markisinnan
ensam ned till honom och såg mera leende och frisk ut än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
