Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LXXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJUTTIOFÖRSTA KAPITLET
473
uppstego icke för honom i den gamla, dunkla, tysta kyrkan!
Han sade dem aldrig vad han tänkte eller vart han gick.
Han satt hos dem om aftnarna och ruvade, med hemlig
tillfredsställelse över den flykt, han och hon skulle företaga,
innan natten kom igen, och alltjämt kunde de höra honom
viska i sina böner: »O, Gud, låt henne komma i morgon!»
Sista gången inträffade på en vacker vårdag. Han kom
icke tillbaka vid den vanliga timmen, och de gingo för att
söka honom. Han låg död på gravstenen.
De lade honom bredvid henne, som han hade älskat så
högt, och i kyrkan, där de ofta hade bett och grubblat och
vandrat hand i hand, slumrade flickan och den gamle
mannen tillsammans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
