- Project Runeberg -  Den gamla antikvitetshandeln /
446

(1913) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Carl Johan Backman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LXVIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

446 DEN GAMLA AN TI KV I TETSHANDELN

draget — liksom mr Abels — var mycket omtyckt av det
enkla folket, bland vilka han vistades. Detta folk riktigt
vördade magistern — ty så kallade de honom — och alla
hacle erfarit prov på hans människovänlighet och välvilja.
Även dessa obetydliga omständigheter hade kommit till
hans kännedom, mycket långsamt och efter flera års
förlopp, ty magistern var en av dessa människor, vilkas
godhet sky ljuset och som hava större nöje av att uppträda
och prisa andras goda gärningar än att trumpeta ut sina
egna. Av detta skäl talade han sällan om sina vänner i byn,
men trots detta, hade hans tankar blivit så uppfyllda av
tvenne bland dem — en flicka och en gammal man, mot
vilka han varit mycket vänlig — att brodern i ett brev,
som mr Garland fått för några dagar sedan, hade
uppen-hållit sig vid dem från början till slut och hade berättat en
så gripande histora om deras vandringar och ömsesidiga
tillgivenhet, att få kunde läsa den utan att bliva rörda till
tårar. Han, mottagaren av nämnda brev, hade genast
blivit förd på den tanken, att det just måste vara de båda
vandrarna, efter vilka man hade gjort sådana
efterforskningar och vilka Gud hade anförtrott åt hans broders vård.
Han hade skrivit för att få vidare upplysningar, som
skulle sätta saken utom allt tvivel; dessa hade kommit på
morgonen, hade förvandlat hans första åsikt till visshet och
var den omedelbara anledningen till att denna resa blivit
bestämd, vilken de skulle företaga den följande dagen.

»Under tiden», sade den gamle herrn, »har du stort
behov av vila, ty en sådan dag som denna skulle uttrötta
även den starkaste man. God natt, och Gud give att vår
resa må leda till ett lyckligt slut.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:41:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dengamla/0446.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free