Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEXTIOÅTTONDE KAPITLET
415
»Men om ni börjar på med det», sade den lilla
tjänsteflickan, »så slutar jag genast.»
»Du kan inte sluta, förrän du börjat», sade Dick. »Börja
nu, så är du snäll. Markisinna, jag besvär dig!»
Ur stånd att motstå denna eldiga uppmaning, berättade
hans väninna följande:
»Ja! Innan jag sprang min väg, brukade jag sova i
köket — där vi spelade kort, ni vet. Miss Sally plägade ha
nyckeln till köksdörren i sin ficka, och hon kom alltid ned
om kvällarna för att ta bort ljuset och raka in elden. Då
hon gjort det, lät hon mig gå till sängs i mörkret, stängde
till dörren utifrån, stoppade nyckeln i sin ficka igen och
höll mig inlåst, tills hon kom ned om morgnarna.
En dag hittade jag emellertid i källaren en nyckel, som
passade till dörren.
»De höllo mig mycket knappt. Därför brukade jag gå
ut om kvällarna, sedan de gått och lagt sig, och söka i
mörkret efter skorpbitar eller smörgåsar, som ni lämnat
på kontoret, eller till och med apelsinskal, som jag lade i
vatten och inbillade mig att det var vin. Har ni någonsin
smakat apelsinskal och vatten?»
Mr Swiveller svarade, att han aldrig smakat detta
eldiga fluidum och uppmanade sin väninna att återtaga
berättelsens gång.
»Om man har stark inbillning, så är det gott», sade den
lilla tjänsteflickan, »men har man inte det, förefaller det
som om det behövde kryddas litet mera. Ja, ibland
brukade jag gå ut, sedan de gått och lagt sig, och ibland förut,
ser ni, och ett par kvällar innan det där förfärliga
uppträdet på kontoret, då den unge betjänten blev gripen, gick
jag upp för trappan, under det mr Brass och miss Sally
sutto framför brasan på kontoret, och jag bekänner att
jag kom för att lyssna igen och få veta var nyckeln till
skafferiet fanns.»
»Mr Brass sa’ till miss Sally: ’Min själ’, sade han, ’det
är en farlig sak, som skulle kunna skaffa oss en hel massa
obehag, och jag tycker inte om den!’ Hon sa’ — ni känner
hennes sätt — hon sa’: ’Du är den ömkligaste och fegaste
karl jag någonsin sett, och jag tror’, sa’ hon, ’att jag borde
ha varit brodern och du systern. Är inte Quilp’, ’vårt
förnämsta stöd?’ — ’Jo visst är han det’, sa’ mr Brass. —
’Och är det inte just vår sak att ruinera folk?’ — ’Jo visst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
