Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372 DEN GAMLA AN TI KV I TETSHANDELN
»Ni har väl inte händelsevis», sade miss Brass, »sett till
ett silverpennskaft?»
»Jag mötte inte många på gatan», svarade mr Swiveller.
»Jag såg ett — ett tjockt pennskaft med respektabelt
utseende — men som det var i sällskap med en äldre pennkniv
och en ung tandpetare, med vilka det var inbegripet i ett
allvarligt samtal, ansåg jag det ogrannlaga att tala till det.»
»Nej, men allvarsamt sagt», återtog miss Brass, »har ni
verkligen icke sett till det?»
»Ni måste vara bra dum för att göra mig en sådan fråga
på fullt allvar!» sade mr Swiveller. »Jag kom ju nyss hit.»
»Ja, allt vad jag vet är», svarade miss Sally, »att det
försvunnit någon dag i veckan, då jag lämnade det på
pulpeten.»
»Åhå», tänkte Richard, »jag hoppas markisinnan inte
varit framme här!»
»Jag hade en pennkniv också i samma väg», sade miss
Sally. »Jag fick dem av min far för många år sen och nu
äro båda försvunna. Ni har väl inte förlorat någonting,
ni också?»
Mr Swiveller kände på jackan och svarade nej.
»Det är en mycket obehaglig sak, Dick», sade miss Brass,
»men oss emellan — vänner emellan, ser ni, ty om Sammy
visste det, skulle jag aldrig slippa höra talas om det —
åtskilligt av kontorets penningar, som lämnats framme, ha
också gått samma väg. Särskilt har jag vid tre olika
tillfällen saknat tre halvkronor.»
»Det är väl inte ert allvar», utropade Dick. »Var
försiktig med vad ni säger, gamle kamrat. Är det inte ett
misstag?»
»Det förhåller sig så, och det kan alls inte vara något
misstag», svarade miss Brass med eftertryck.
»Då, min själ», tänkte Richard, »då är jag rädd för att
det är markisinnan, som varit framme!»
Ju mera han övervägde detta ämne för sig själv, dess
sannolikare föreföll det Dick, att den olyckliga lilla
tjänsteflickan var den brottsliga. Då han betänkte, vilken knapp
kost hon hade, huru vårdslösad och okunnig hon var och
huru hennes naturliga slughet hade blivit skärpt av
nödvändighet och försakelse, betvivlade han det knappast. Och
likväl hyste han så mycken medömkan med henne att han
tyckte, att han skulle vara mera belåten om markisinnan
befanns oskyldig än om han själv fått femtio pund till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
