Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FEMTIOTREDJE KAPITLET
349
gott tecken till de levandes lycka. Och det är det. Det
är natur.»
»Kanske de sörjande lära sig att se upp till den blå
himlen om dagarna och stjärnorna om nätterna samt tro att
de döda äro där och icke i gravarna», sade flickan med
allvarlig stämma.
»Kanske det», svarade den gamle mannen tvivelsamt.
»Det är möjligt.»
»Det må vara som jag tror eller icke», tänkte flickan för
sig själv, »så skall jag göra detta ställe till min trädgård.
Det gör åtminstone intet ont, om jag arbetar här dag efter
dag, och att angenäma tankar skola komma därav, därom är
jag övertygad.»
Flickan stannade ännu några minuter och såg på huru
den döve gamle mannen kastade upp jorden med sin spade
och ofta stannade och mumlade för sig själv med ett slags
nyktert flin, att dödgrävaren åldrades fort. Slutligen
begav hon sig därifrån, och då hon tankfullt gick över
kyrkogården, stötte hon helt oförmodat på skolmästaren, som
satt på en grav i solskenet och läste.
»Nell här?» sade han muntert. »Det gläder mig att se
dig ute i friska luften. Jag fruktade att du var i kyrkan
igen, där du så ofta är.»
»Fruktade?» svarade flickan och satte sig bredvid honom.
»Är det ingen bra plats?»
»Jo, jo», sade skolmästaren. »Men du måste vara glad
ibland. Ja, skaka inte på huvudet och småle så sorgset.»
»Inte sorgset, om ni kände mitt hjärta. Betrakta mig icke
som om ni trodde att jag var ledsen. Det finnes ingen
lyckligare varelse på jorden än jag är nu.»
Uppfylld av tacksam tillgivenhet, tog flickan hans hand
och slöt den mellan sina.
»Det är Guds vilja», sade hon, då de hade suttit tysta
en stund.
»Vad?»
»Allt detta», svarade hon ; »allt här omkring oss. M»en
vem av oss är ledsen nu? Ni ser att jag åtminstone ler?»
»Och det gör jag med», svarade skolmästaren: »jag
småler vid tanken på huru ofta vi skola ha roligt här på samma
ställe. Talade du med någon därborta?»
»Ja», svarade flickan.
»Om någonting, som gjort dig sorgsen?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
