Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
,332 DEN GAMLA ANTIKVITETSHANDELN
»Just lagom fuktigt för att vara muntert, sir», genmälde
Brass. »Inte mer, sir.»
»Och Sally?» sade den förtjusta dvärgen. »Tycker hon
om det?»
»Hon kommer att tycka bättre om det», svarade denna
styvsinta dam, »då hon får te; låt oss därför få det och
sladdra inte längre.»
»Ljuva Sally!» utropade Quilp och sträckte ut armarna,
liksom för att omfamna henne. »Milda, förtjusande,
överväldigande Sally!»
»Han är en riktigt märkvärdig människa !» sade mr Brass
för sig själv, »en riktig trubadur!»
Dessa smickrande utlåtelser uttalades på ett något
förstrött sätt, ty förutom att den olycklige lagkarlen frös om
huvudet, hade han även blivit våt under färden dit, och
skulle gärna hava gjort någon pekuniär uppoffring, om han
hade fått byta ut sitt närvarande fuktiga tillhåll mot ett
varmt rum och en brasa. Men Quilp — som, förutom
tillfredsställandet av sina demoniska nycker, var skyldig
Samp-son någon vedergällning för den roll, han hade spelat i
sorgscenen, vartill han hade varit ett dolt vittne — märkte dessa
symptom av obelåtenhet med förtjusning och hämtade därav
ett hemligt nöje, som den kostbaraste fest icke kunde hava
skänkt honom. Under det mr Quilp, i sin larmande
gästfrihet, satte sig på en tom öltunna, prisade stället såsom det
skönaste i de tre konungadömena, höjde sitt glas och drack
för deras nästa glada möte på detta muntra ställe, och un-f
der det regnet plaskade ned i mr Brass’ tekopp och han
gjorde ett ömkligt försök att visa sig belåten, samt Tom
Scott, som väntade vid dörren under ett gammalt paraply,
jublade i sin bedrövelse och var nära att brista av skratt;
under det allt detta försiggick, satt miss Sally Brass utan
tanke på regnet, som droppade ned på hennes kvinnliga
person och vackra kläder, lugnt framför tebordet, rak och
fruktansvärd, och betraktade sin broders obehag med lugnt sinne
och belåten i sin älskvärda självförsakelse, som om hon hade
velat sitta där hela natten och bevittna de kval, vilka hans
giriga och krypande natur förmådde honom att uthärda.
Och detta fastän hon i fråga om affärer hade den starkaste
frändskap med mr Sampson och skulle hava blivit över all
beskrivning förbittrad, om han i något avseende hade satt
sig upp emot deras klient.
På höjdpunkten av sin stormande munterhet avfärdade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
