Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - L
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FEMTIOTREDJE KAPITLET 327
ren till Bevis Marks av de två återstående misserna Wackles
och avlämnad vid kontorsdörren under mycket skratt och.
munterhet.
»Ha!» sade Quilp. »Det skall snart bli vår tur att skrattar
Men det påminner mig om en sak — ni talade om
unge-Trent — var är han?»
Mr Swiveller förklarade, att hans hedervärde vän
nyligen mottagit en ansvarsfull plats vid ett kringfarande
spelhus och för närvarande var ute på en ämbetsresa bland;
Storbritanniens äventyrsälskande andar.
»Det var olyckligt», sade dvärgen, »ty jag har verkligen
kommit hit för att fråga efter honom. Det har fallit mig
in, Dick, att er vän där uppe —»
»Vilken vän?» .
»En trappa upp.» 1
»Nåå?»
»Att er vän en trappa upp, Dick, kanske känner honom.»
»Nej, det gör han inte», sade Swiveller.
»Nej, därför att han aldrig har sett honom», genmälde
Quilp; »men om vi skulle föra dem tillsammans, så vem
vet, Dick, om inte Fred, vederbörligen presenterad, skulle
ställa honom till freds lika väl som lilla Nell och hennes
morfar — vem vet om det inte kunde göra den unge mannens
lycka och genom honom er egen, vad?»
»Ja, händelsen är den, ser ni», sade mr Swiveller, »att
de blivit förda tillsammans.»
»Ha de!» utropade dvärgen och såg misstänksamt på mr
Swiveller. »Genom vem då?»
»Genom mig», sade Dick litet förbryllad. »Jag förde dem
ihop en dag. Det var Freds påhitt!»
»Och vad blev följden?»
»Jo, i stället för att min vän skulle brista i tårar, då han
fick veta vem Fred var, och omfamna honom och säga
honom, att han var hans morfar eller hans förklädda mormor,
blev han förfärligt ursinnig, gav honom alla möjliga slags
namn, sade att det till stor del var hans fel att lilla Nell
och gubben någonsin blivit bragta till fattigdom, och, kort
sagt, så gott som körde oss på dörren.»
»Det var besynnerligt», sade dvärgen.
»Detsamma sade vi också till varandra», svarade Dick
kallt, »men det är fullkomligt sant.»
Quilp var tydligen förbryllad av denna underrättelse och
grubblade en stund däröver under butter tystnad, varefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
